duntoffla

James ringde igar och ville veta om nat var fel. Eftersom jag inte kan ljuga sa sa jag bara: Can we take it when you get home? Men da borjade han i stallet fraga om jag ska flytta hem till Sverige, om jag ar sjuk, om jag var gravid, om jag tankte gora slut. Sa jag forsokte forklara lite, vilket slutade med att jag hade forklarat och berattat allt. Men han blev inte upprord, han blev inte ledsen. Han sa typ: I just want you to be happy. If it's not with me, it's fine. I will still be your friend and we will still se each other. Det kanns ju iofs skont att han ser det sa. Men jag sa att vi far se hur det blir nar han kommer hem, det kanske kanns battre, kanske varre.  I natt dromde jag att Alex, jag och James stod vid ett stup och en var tvungen att do. Och jag knuffade ner James. Hur sjuk drom var inte det da?

Det kandes visserligen battre efter att ha pratat med honom, alltid nat. Ska pa toddler group idag med Matilda och traffa James syster Danielle och hennes son Jack, blir skoj!

Nu ska jag fa Matilda att sova iaf. Hejda!