England eller inte?
Det är mycket tankar kring Englandsresan. Ska jag, ska jag inte? Det gäller att väga för och nackdelar på en guldvåg.
Fördelar:
- Jag kommer lära mig prata bra engelska.
- Jag får se något annat än Sverige.
- Jag får uppfylla en av mina barndomsdrömmar.
- Jag får jobba med barn.
- Det är större chans att jag får se Bloc Party i ex. Brighton, än i Sverige.
- Jag kommer lära känna masssssa nya människor.
- Jag får ett minne för livet.
- Jag får något att berätta för mina barn och barnbarn.
- England är lagom långt bort för att åka som au-pair.
- Det är billigt i fall man vill åka hem över en helg.
- Det är kul att få leva i en annan kultur än den jag lever i.
- Det är billigt och nära att folk kan hälsa på mig oxå.
- Det faktum att jag verkligen vill åka.
Nackdelar:
- Lämna mina vänner och min familj här hemma. (Men dom riktiga kommer finnas kvar efteråt oxå.)
- Det är många som påstår att jag inte kommer klara av det.
- Jag kan få hemlängtan (jag lovar, jag ger inte upp och åker hem om jag får hemlängtan)
- Jag måste köra bil på vänster sida.
- Det gäller minst 1 år.
- Familjen kan vara hemsk (familjen verkar underbar, men man har ju hört historier, och då kan man bara bryta om det inte går alls.)
Fördelarna vinner. Jag förstår människors åsikter och funderingar när det gäller för mig att bo i England, när jag inte klarade av att bo i Halmstad längre. Men seriöst, hemlängtan klarar jag av. Men det faktum att jobbet i Halmstad var skit, jag kom fram till att jag inte ville göra gesällprovet och jag hade hemlängtan blev för mycket. Jag hade klarat av om jag hade haft lite hemlängtan, den hade gått över. Många säger att jag inte borde gett upp så lätt, men tro mig, hade ni varit i min situation hade ni förstått mig. Jag litade på min magkänsla.
Det värsta är att åka ifrån min bästa vän. Inte just för att hon är min bästa vän, det finns andra anledningar oxå. Det känns som att hon tror att jag överger henne på något sätt, och det ger mig så dåligt samvete. Men det var faktiskt inga problem att va ifrån varann ett halvår när jag bodde i Halmstad, och detta är bara ett halvår längre. We can make it.
Jag gör det för att jag vill. Det är inte många gånger i mitt liv som jag faktiskt varit egoistisk och gjort nånting för min egen skull, men nån gång kan väl det få vara min egen tur? Det är som min läkare säger... "Lyssna på dig själv och strunta i andra. Sluta vara så snäll." Låter jag bli att åka så kommer jag ångra det, jag vet det. Och låter jag bli att åka så är det pga att ni människor runt omkring mig inte vill. Vill ni ha det på erat samvete i sådana fall?
over and out.
Fördelar:
- Jag kommer lära mig prata bra engelska.
- Jag får se något annat än Sverige.
- Jag får uppfylla en av mina barndomsdrömmar.
- Jag får jobba med barn.
- Det är större chans att jag får se Bloc Party i ex. Brighton, än i Sverige.
- Jag kommer lära känna masssssa nya människor.
- Jag får ett minne för livet.
- Jag får något att berätta för mina barn och barnbarn.
- England är lagom långt bort för att åka som au-pair.
- Det är billigt i fall man vill åka hem över en helg.
- Det är kul att få leva i en annan kultur än den jag lever i.
- Det är billigt och nära att folk kan hälsa på mig oxå.
- Det faktum att jag verkligen vill åka.
Nackdelar:
- Lämna mina vänner och min familj här hemma. (Men dom riktiga kommer finnas kvar efteråt oxå.)
- Det är många som påstår att jag inte kommer klara av det.
- Jag kan få hemlängtan (jag lovar, jag ger inte upp och åker hem om jag får hemlängtan)
- Jag måste köra bil på vänster sida.
- Det gäller minst 1 år.
- Familjen kan vara hemsk (familjen verkar underbar, men man har ju hört historier, och då kan man bara bryta om det inte går alls.)
Fördelarna vinner. Jag förstår människors åsikter och funderingar när det gäller för mig att bo i England, när jag inte klarade av att bo i Halmstad längre. Men seriöst, hemlängtan klarar jag av. Men det faktum att jobbet i Halmstad var skit, jag kom fram till att jag inte ville göra gesällprovet och jag hade hemlängtan blev för mycket. Jag hade klarat av om jag hade haft lite hemlängtan, den hade gått över. Många säger att jag inte borde gett upp så lätt, men tro mig, hade ni varit i min situation hade ni förstått mig. Jag litade på min magkänsla.
Det värsta är att åka ifrån min bästa vän. Inte just för att hon är min bästa vän, det finns andra anledningar oxå. Det känns som att hon tror att jag överger henne på något sätt, och det ger mig så dåligt samvete. Men det var faktiskt inga problem att va ifrån varann ett halvår när jag bodde i Halmstad, och detta är bara ett halvår längre. We can make it.
Jag gör det för att jag vill. Det är inte många gånger i mitt liv som jag faktiskt varit egoistisk och gjort nånting för min egen skull, men nån gång kan väl det få vara min egen tur? Det är som min läkare säger... "Lyssna på dig själv och strunta i andra. Sluta vara så snäll." Låter jag bli att åka så kommer jag ångra det, jag vet det. Och låter jag bli att åka så är det pga att ni människor runt omkring mig inte vill. Vill ni ha det på erat samvete i sådana fall?
over and out.
Kommentarer
Trackback
