Kräsen?

Hade djupa filosofiska tankar innan jag somnade igår, angående min kräsenhet, mestadels när det gäller dessa varelser som vill kalla sig män. När jag var yngre (ja okej, det var bara nåt år sen) kunde jag dumpa en kille för han hade fula skor, fula byxor, hade högt hårfäste m.m. Såna saker tittar jag inte på längre, om det inte nu är så att han har en heltaskig stil, för ens stil säger ganska mycket om personen i fråga. Jag tror jag är kräsen för att det är något annat som ligger och skaver, och inte just för kräsenhetens skull. Kanske så går jag fortfarande och trånar efter någon gammal kärlek, omedvetet? Vem vet. Men let's face it. Man ska va kräsen. Enligt mig i alla fall. Hallå, vem vill ha det näst bästa? Visst, man kan väl ha några halvbra pojkvänner/flickvänner ett kort tag, men man riktar väl oftast in sig på livslång kärlek? Jag är ju inte så säker på vad jag tror om det där med livslång kärlek i och för sig, men det existerar säkert. Jag vill inte säga som en bekant till mig sa om sin pojkvän. "Han duger" Varför nöja sig med nåt som duger när man kan få det bästa? Jag bara undrar asså... Hellre singel tills jag är 85 och dör knall fall, än att leva i ett halv-bra förhållande. Punkt slut.

Annars är jag ganska kräsen när det gäller småsaker. Men som jag mår bättre av. Okej, jag kanske inte mår bättre av att ha just 3 kuddar i sängen (det blir rätt trångt i min 90-säng), men det faktum att det är dunkuddar och duntäcke gör att jag sover bättre.
Jag äter alltid mina Special K flingor på morgonen, skulle aldrig vilja äta några andra, (visst, när dom är slut får jag knapra knäckemackor i stället) för att dom får mig att må bra och jag är mätt fram till lunch.
Jag vägrar att använda schampo och balsam från affären, det ska vara frisörprodukter. Har ni testat så förstår ni varför, end of discussion.

Bara skitsaker, men min pappa anser att jag är bortskämd när det gäller dessa saker, och några till. Jag är inte bortskämd, aldrig varit, men dessa saker tillfredsställer mig. Det handlar om mitt välmående. Å hör sen.

Nu är det faktiskt så att jag ska studsa ur pyjamasen och in i duschen och knalla till skolan för att ha en åk 2 i musik. Får ju se hur det går asså... Take care people, och tänk på att ingenting utom det bästa är bra nog för er.

Jag börjar likna Kishti lite med mina engelska meningar här och var. Illa. Eller.... This is what I call a Halleluja moment.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback