Allt känns så konstigt.
Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan riktigt. Men igår bestämde jag mig mer eller mindre för att stanna hemma i England i stället, när jag skulle åkt till Sverige den 28/7-8/8, för Mia o Lars ville komma på semester då. Och liksom, enda anledningen till att jag tänkte åka hem var ju för att ha nåt att göra, för familjen åker till Sverige då, alla mina vänner utom Malin flyttar hem och James skulle på kryssning i Karibien. Vilket han nog inte ska längre iofs, men men. Och då kan jag t o m spara en del pengar på att inte åka hem.
Men det känns som att oj, jag hinner inte träffa alla på de korta tid som är kvar här nu. Men så tänker jag efter: Vilka vill jag egentligen träffa? Ingen. Ingen mer än dom jag redan har träffat. Eller jo, klart man skulle vilja träffa flera, men inga som känns så viktiga. Jag har träffat Petter och Robban, umgåtts med Sara en hel del och ska ses nästan ett helt dygn imorrn, jag har hälsat på farmor och umgåtts med min familj, och träffat Mia och Lars. Det är dom mest betydelsefulla liksom.
Och jo, det är 5 månader tills jag kommer hem nästa gång, men det är ju inte svårare för folk här hemma att hälsa på mig faktiskt, än vad det är för mig att åka hem. Min familj kommer den 22:e juli, Mia och Lars början av augusti, Petter o Robban sa att dom kommer nån gång i augusti oxå, och Sara när hon är rik :P
Och tro inte att jag inte saknar er, för det gör jag. Men vad spelar det för roll om jag åker hem om 2 veckor igen? Vi kommer inte hinna sakna varann då direkt. Bara det att det känns lite onödigt, när jag ändå har uträttat det mesta här under en vecka...
Skit samma. Det spelar ingen roll vad jag säger här, det är alltid nån som tar illa upp och ska kommentera sen. Meningen med min blogg från början var att ingen jag känner skulle läsa den, men fick en reda på den så var det kört. Inte ens mina föräldrar kan hålla sig :P Ska nog skaffa mig en hemlig som jag kan skriva vad som helst i. Som sagt. Skit samma.
Men det känns som att oj, jag hinner inte träffa alla på de korta tid som är kvar här nu. Men så tänker jag efter: Vilka vill jag egentligen träffa? Ingen. Ingen mer än dom jag redan har träffat. Eller jo, klart man skulle vilja träffa flera, men inga som känns så viktiga. Jag har träffat Petter och Robban, umgåtts med Sara en hel del och ska ses nästan ett helt dygn imorrn, jag har hälsat på farmor och umgåtts med min familj, och träffat Mia och Lars. Det är dom mest betydelsefulla liksom.
Och jo, det är 5 månader tills jag kommer hem nästa gång, men det är ju inte svårare för folk här hemma att hälsa på mig faktiskt, än vad det är för mig att åka hem. Min familj kommer den 22:e juli, Mia och Lars början av augusti, Petter o Robban sa att dom kommer nån gång i augusti oxå, och Sara när hon är rik :P
Och tro inte att jag inte saknar er, för det gör jag. Men vad spelar det för roll om jag åker hem om 2 veckor igen? Vi kommer inte hinna sakna varann då direkt. Bara det att det känns lite onödigt, när jag ändå har uträttat det mesta här under en vecka...
Skit samma. Det spelar ingen roll vad jag säger här, det är alltid nån som tar illa upp och ska kommentera sen. Meningen med min blogg från början var att ingen jag känner skulle läsa den, men fick en reda på den så var det kört. Inte ens mina föräldrar kan hålla sig :P Ska nog skaffa mig en hemlig som jag kan skriva vad som helst i. Som sagt. Skit samma.
Kommentarer
Trackback
