duntoffla

Om man tar bort vissa små detaljer från Bj, och det faktum att han är en av mina bästa vänner, så har han varit min måttstock när det gällt killar. För han kan vara så jävla dumdryg, men ändå ge känslan av att han tycker om en. Och jag älskar den egenskapen. Så när jag berättade för James att det var sarkasmen som jag gillade bäst hos honom så trodde han att jag var dum i huvet ungefär. Men sån är jag. Jag vill ha den egenskapen, och jag har hittat den. Kanske därför det faktiskt känns bra.

Han sa i förrgår att han inte tröttnar på att träffa mig så ofta, för jag är den första tjej han träffat som känns lika mycket som en kompis som en flickvän. Jag tror det är nåt bra...? Bortsett från att de tjejer han haft innan har ju hållt i 4 år, 1 år osv. Dessutom känns det som om vi kännt varann så himla mycket längre än vi har. Eller ja, man kan ju inte påstå att vi kännt varann i 3 månader eftersom dom första 2 månaderna var mest: Hej. Allt bra? Fint väder. Är den minsta din? Är du från tyskland? Jobbar du här? Ja ni fattar.

Jag kunde somna igår i alla fall trots att jag var förbannad, ganska bra gjort. Matilda ligger o sover i bilen, jag ska ta henne till Sounds Fun snart, sen ska vi till Horsham o handla lite födelsedagspresenter. Hon fyller 1 på söndag, då är hon ingen baby längre ju!

Aja. Skepp o hoj!