Hur kunde det gå så utför?! uppdaterad.
Jävla lunarstorm har ändrat sitt dagbokssystem, nu har dom blogg. Wiie. Inte. Iaf, helt plötsligt kom man åt massa gamla bilder igen och jag hittade den här. Tror den är tagen för 2,5 år sen eller nåt. Jag var inte pinnsmal där heller, men rätt lagom. Jag vet inte hur många kilon jag gått upp sen dess, jag har inte en aning om hur mkt jag väger nu men runt 60 kg skulle jag tippa på, kanske 3 kilo mera än där. Iaf. Jag hittade den där, samtidigt som jag åt glass. Och när jag såg den så höll jag på att spy. Jag blev så illa till mig att jag... ja jag vet inte vad.
Hur kan det gå utför sådant? Ni tror säkert jag är smällfet nu så som det låter på mig, men det är jag inte. Men det kommer och går. För 2 år sen hade jag ätstörningar. Jag gick ner från 58 kg till 52 på 4 veckor och jag tyckte bara att jag blev tjockare hela tiden. Jag kom ur det, väldigt bra, och nu har jag inte haft några sådana riktigt hemska tankar på länge. Förrän nu. Jag måste ut och springa känner jag, då känns huvudet mycket bättre sen. Jag måste sluta äta. Ja kanske inte helt då, nån knäckemacka osv får man knapra i sig. Och eftersom mamma och pappa har sin "slim-line" nu så kommer dom inte att märka nåt. Jag har nog panik. Det släpper säkert. Snart. Om några dagar eller så.
Jag vill väga under 50 kg igen... Har jag inte gjort sen 9an, när jag ansågs vara anorektisk, men gu så skönt det skulle va....
Eh ja. Nu ska jag ut o springa i snöstormen! Hejdå!
-----------------
Javisst, det hjälpte! fast jag sprang inte, jag gick stavgång. Det är en underskattad motionsform. Mycket givande. Hmm. Aja. Jag har lugnat mig lite. Jag ska nog inte svälta mig själv iaf:P Fast förhoppningsvis kom jag till en vändpunkt så jag verkligen tar tag i mitt nyttiga liv. Men jag är otroligt hungrig. Ska se om man kan laga till nånting kanske. Mina böder börjar gnälla om att dom vill ha mat oxå :P
Förresten. Efter ett samtal med en kär vän ang. inlägget igår så tog jag bort det. Du hade rätt, det är dumt att skriva sånt där folk kan läsa. Tack för att du tänker åt mig ibland.
Kommentarer
Trackback
