Min döda mormor har hälsat på.
Jag tror det är något i himmelen som inte stämmer. Min mormor (eller hennes ande snarare) har inte besökt mig sen sommaren då hon dog (2003), och nu har hon varit här både igår och idag. Igår stod jag o bäddade sängen när hon tog tag i min axel, i morse knackade hon mig på ryggen och på jobbet när jag var själv i ett rum så "hoade" hon Maaaalin, Maaaalin. Jag har försökt klura ut om hon försöker säga mig nåt. Hon kanske vet om att jag ska dö snart så hon vill säga att hon finns där när jag kommer. Who knows? Jag hoppas jag inte ska dö, men det känns ju ändå rätt bra att veta att man får sällskap uppe i himmelen. Jag gillar tanken att mormor fortfarande bryr sig om mig i alla fall..
Men nu till något helt annat. Jag har bra vänner. Olika vänner, till olika saker.
Sara är min bästaste vän, hon övervinner allt, vi övervinner allt, hon finns för mig för allt och vi är Malin o Sara. Skulle det inte vara Malin och Sara skulle det va som Hasse utan Tage, Piff utan Puff, David Beckham utan fotboll. Ni fattar grejen.
Robban och jag har en väldigt speciell relation. Han är min gamla hjärtevän, han är en av mina närmaste, han finns alltid där och hjälper en. Man kan räkna med honom i nästan alla lägen. (Kan du köra mig till sjukhuset? Kan jag sova hos dig?)
Pumpan & Buddy. Ja dom 2 är tillsammans för jag gör sällan saker utan en av dom. Vi umgås inte särskillt mkt, framförallt inte när Linda bor i Australien. Karaoke på Basement, eller utgång på onsdagar överlag. Min absolut bästa utekväll är med dom i Sthlm, när vi träffade Linus Wahlgren och bögen från rederiet :P Vet inte varför, men vi blev galet fulla på nästan ingenting, var på en Rockkaraoke-bar med bara hårdrockare + Linus o co, träffade roliga Adam och han vad han nu hette. Åkte taxi med en som inte visste var Vasastan låg och ramlade omkring i duschen kl 5 på morgonen. Vilken kväll!
Petter är min allt-i-allo. Han vet nog inte hur bra han är och hur mycket han betyder för mig. Med honom kan jag prata om allt som jag inte kan prata med andra om. Han är rolig att umgås med, och det bästa av allt är att vi kan diskutera! Om ni känner mig så vet ni vad det betyder för mig. Vi delar inte åsikter så ofta, och därför får han mig att tänka till. Dessutom säger han såna saker som gör att jag kan ändra mig utan att bli sur (eftersom jag är så envis så vill jag ju vääääldigt gärna ha rätt.) Han kan tala om för mig när jag gör nåt fel på ett sätt som jag inte ens tar illa vid mig på. Det är svårt att förklara. Tro det eller ej, men du är en av de bästa jag vet.
Linda har jag kännt sen jag var 11. Vi har gått igenom mycket och jag saknar henne massor sen hon flyttade. Hon är en av dom få som kan prata med mig så jag börjar gråta som ett litet barn. Jag kan berätta om alla mina bravader för henne utan att hon dömer mig alls, utan bara gläds med mig. Det tackar jag för.
Jag älskar er. Mer än ni kan ana. Och alla er andra med, men jag orkar inte skriva mer, börjar få träsmak i rumpan.
Men nu till något helt annat. Jag har bra vänner. Olika vänner, till olika saker.
Sara är min bästaste vän, hon övervinner allt, vi övervinner allt, hon finns för mig för allt och vi är Malin o Sara. Skulle det inte vara Malin och Sara skulle det va som Hasse utan Tage, Piff utan Puff, David Beckham utan fotboll. Ni fattar grejen.
Robban och jag har en väldigt speciell relation. Han är min gamla hjärtevän, han är en av mina närmaste, han finns alltid där och hjälper en. Man kan räkna med honom i nästan alla lägen. (Kan du köra mig till sjukhuset? Kan jag sova hos dig?)
Pumpan & Buddy. Ja dom 2 är tillsammans för jag gör sällan saker utan en av dom. Vi umgås inte särskillt mkt, framförallt inte när Linda bor i Australien. Karaoke på Basement, eller utgång på onsdagar överlag. Min absolut bästa utekväll är med dom i Sthlm, när vi träffade Linus Wahlgren och bögen från rederiet :P Vet inte varför, men vi blev galet fulla på nästan ingenting, var på en Rockkaraoke-bar med bara hårdrockare + Linus o co, träffade roliga Adam och han vad han nu hette. Åkte taxi med en som inte visste var Vasastan låg och ramlade omkring i duschen kl 5 på morgonen. Vilken kväll!
Petter är min allt-i-allo. Han vet nog inte hur bra han är och hur mycket han betyder för mig. Med honom kan jag prata om allt som jag inte kan prata med andra om. Han är rolig att umgås med, och det bästa av allt är att vi kan diskutera! Om ni känner mig så vet ni vad det betyder för mig. Vi delar inte åsikter så ofta, och därför får han mig att tänka till. Dessutom säger han såna saker som gör att jag kan ändra mig utan att bli sur (eftersom jag är så envis så vill jag ju vääääldigt gärna ha rätt.) Han kan tala om för mig när jag gör nåt fel på ett sätt som jag inte ens tar illa vid mig på. Det är svårt att förklara. Tro det eller ej, men du är en av de bästa jag vet.
Linda har jag kännt sen jag var 11. Vi har gått igenom mycket och jag saknar henne massor sen hon flyttade. Hon är en av dom få som kan prata med mig så jag börjar gråta som ett litet barn. Jag kan berätta om alla mina bravader för henne utan att hon dömer mig alls, utan bara gläds med mig. Det tackar jag för.
Jag älskar er. Mer än ni kan ana. Och alla er andra med, men jag orkar inte skriva mer, börjar få träsmak i rumpan.
Kommentarer
Trackback
