Tack och lov för Åsa.

Åsa är en sån där bra människa att ha vid sin sida. Kan bero på att hon är vuxen, och inte min förälder. "Är det något jag ångrar att jag aldrig gjorde så är det att inte åka utomlands och plugga eller va au-pair. Jag tyckte inte det fanns tid, men när man är 40 inser man att man hade ju all tid i världen. Du måste ta chanserna när dom kommer." Jag vet att ni andra är glada för min skull också, även om ni inte visar det särskillt bra. Åter igen, det är för min skull jag gör det, knappast för att jävlas med er här hemma. Hade jag inte åkt nu hade jag garanterat gjort det nån annan gång, men det är ju nu tillfället är som bäst. Inget fast jobb, ingen påbörjad utbildning, ingen pojkvän, ingen lägenhet. Jag har en bästa vän, det känns tungt att behöva säga hejdå till henne, men 1 år är en droppe i havet. ½ år i Halmstad var ju inget, eller hur?

På nåt sätt känns det här mycket bättre än Halmstad, vet inte riktigt varför. Återkommer om det! Måste åka o jobba nu.

Så. Har jobbat klart, varit barnvakt klart och sitter nu här och borde förkovra mig i alla sveriges lagar. Orkar inte, är så himla trött idag så jag vet inte vad faktiskt. Men för att återkomma till det föregående. Jag vet fortfarande inte varför det här känns bättre än Halmstad, men det gör det.
När jag bestämde mig för att flytta hem i vintras så hade jag precis besämt mig för att inte göra klart min praktik och göra gesällprovet, bara det var jättejobbigt och jag mådde skit över det. Dessutom var jag så less på arbetskamraterna, och självklart hade jag en del hemlängtan, men det hade jag överlevt. Det var helt enkelt mycket som hände just då.

Jag vet om att jag kommer få hemlängtan borta i England också, men jag kommer att bo i en familj och vara omgiven av människor hela tiden. Jag kommer bli en i familjen! Jag kommer lära känna nya människor dessutom. Låt mig bara göra det här, okej?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback