Jag känner att jag vill gråta.

"Är du lite homesick?" Nä? Men det såg visst ut så :P Började fundera på om jag gör det eller inte, och ne, jag längtar inte hem. Och då fick jag lite dåligt samvete och tänkte: Tänk om dom tror att jag inte saknar dom, även om jag inte längtar hem. Och det är fel, för jag saknar er. Vissa av er mer än andra visserligen, haha.

Dom 2 första veckorna är över, dom 2 värsta som alla påstår. Dom 2 man måste överleva innan man får några vänner osv. Och den här helgen har jag börjat träffa folk, wiie :D Jag hoppas att Ida har med sig några av sin pojkväns kompisar när vi fikar oxå, så man får träffa ännu mer folk! Jag är i socialt behov :P Det sägs att engelska tjejer är väldigt svåra att lära känna, för dom är lite emot att tjejer utifrån kommer. Svartsjuka över att killarna gillar svenska tjejer har vi kommit fram till. Så det ska bli jättekul att gå ut med Kim o hennes kompisar om 2 helger, se om dom är trevilga eller bitchiga :P

Jag har inte gråtit på jättelänge (mina mått mätt). Så jag känner att jag behöver gråta lite. Det får bli A walk to remember ikväll eller nåt, då släpper allt :D Man kanske skulle sminka sig o äta nån mat. Men jag är inte hungrig. Jag är aldrig hungrig känns det som. Äsch då. Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback