duntoffla

For nagra ar sedan sa jag att jag aldrig skulle kunna gora abort om jag skulle bli gravid, jag skulle inte ha samvete nog att gora det. Mord, var mest min tanke. Nar jag blev lite aldre och sag vanner fa barn och insag att hela deras ungdom var slut sa insag jag: Jag vill kunna ge mitt barn en framtid, jag vill inte ha nat barn om jag inte kan ge den ekonomiska forutsattningar osv. Och det star jag fast vid. Men. Nar jag och Jamie var i Sverige sa hade vi en diskussion om det dar pa nan av alla bussar vi akte, och vi delade verkligen inte asikt dar. Han kunde inte forsta hur jag ens kunde overvaga abort om jag skulle bli gravid. Om jag skulle raka bli det sa skulle han ta hand om barnet sjalv sa han om jag inte tankte gora det sjalv.

I vanliga fall brukar det tydligen vara kvinnorna som vill behalla ungen och mannen som vill bli av med dom, och jag var riktigt forvanad over hur han reagerade. Men jag har tankt pa det idag av nan anledning, och jag maste saga att om olyckan skulle vara framme, sa kanns det bra att ha en pojkvan som inte tanker lagga benen pa ryggen och springa allt han kan.

Och nej, jag vill absolut inte ha barn, och tanker inte riskera att fa det, men man vet aldrig. Jag har bara haft mycket tanketid idag. Ska aka o hamta oscar nu! Adios!