Nervös
I natt vaknade jag jättetidigt, eller i morse kanske det heter. Så när klockan ringde 05.47 och jag tittade ut så la jag ner min promenad-plan. Det hällregnade. Så jag somnade så vackert efter en stund och när jag vaknade och tittade på klockan var den 07.34. Waaaah! Jag klädde på mig, fixade håret, åt frukost, packade väskan och var klar 07.50. Vet i fasen hur jag hann, men jag gjorde det ändån! Applåd till mig. Men jag skyller nattens vaknande på att jag är nervös inför imorrn. Ska skriva klart alla frågor till Karin, sen ska jag försöka lura hit Tim för en myskväll. Sånt väder trots allt.
Jag är törstig. Vatteeeeeen!
Jag är törstig. Vatteeeeeen!
Det är luuuugnt.
Okej. Allt är utrett. David dummade sig, Robban ljög och Petter talade faktiskt sanning (I'm in shock!) Nejdå. Men jag lyckades sova i alla fall. Jag är inte trångsynt... Eller lite kanske. Men varje gång ni ljuger så tror jag ni är allvarliga, varje gång ni är ärliga tror jag ni ljuger. Det är ett jobbigt dilemma! Kan vi inte bara komma överrens om att ni är ärliga hela tiden?
Gick upp halv 7 i morse, tog 40 minuters promenad, åkte till jobbet och stod o pratade strunt med min gamla hemkunskapslärare. Eller strunt o strunt, hon gav mig tips om au-pair-jobbet. Och så fick jag en hemkunskapsbok, haha! Ska till stan snart, färga håret. Så skönt det ska bli! Kanske träffa nåt roligt folk oxå. Sånt som märks. Jag är trött.
Förresten. Om Summer i O.C är intelligent, då måste jag också vara det. Jag har ju trots allt ett IQ på 108, alltid nåt.
Gick upp halv 7 i morse, tog 40 minuters promenad, åkte till jobbet och stod o pratade strunt med min gamla hemkunskapslärare. Eller strunt o strunt, hon gav mig tips om au-pair-jobbet. Och så fick jag en hemkunskapsbok, haha! Ska till stan snart, färga håret. Så skönt det ska bli! Kanske träffa nåt roligt folk oxå. Sånt som märks. Jag är trött.
Förresten. Om Summer i O.C är intelligent, då måste jag också vara det. Jag har ju trots allt ett IQ på 108, alltid nåt.
Sluta!
Okej, för det första, jag hatar när folk ljuger för mig, för det gör att jag får så svårt att lita på folk. Vad tror du att jag alltid i frågasätter om du ljuger eller inte? För det andra avskyr jag när folk är arga på mig. Jag blir jätteledsen och helt knäckt för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan acceptera det om jag verkligen gjort något hemskt, men hur farligt var det här egentligen? För det tredje hur kan du ljuga om något som du vet att jag mår så dåligt av?!
Kalla mig överkänslig, det är sådan här jag är.
Kalla mig överkänslig, det är sådan här jag är.
Det närmar sig med stormsteg.
3,5 vecka. Det är allt. Om jag flyttar när jag tänkt mig dvs. Detta är vad jag ska hinna göra:
- Ändra mitt Maestro-bankkort till VISA eller Mastercard.
- Fixa med alla papper om att Linus tar över mitt bredband.
- Adressändra.
- Gå ur facket
- Lämna tillbaka skolböcker, sluta läsa spanska.
- Prata med försäkringskassan.
- Sluta på jobbet.
- Göra en prövning i Hantverksteknik A.
- Sälja konsertbiljetter?!
- Packa
- Fixa försäkringar?
- Säga upp lägenheten.
Och vilket kval angående lägenheten då! Om jag säger upp den senast fredag, då blir tidigaste inflyttningsdatumet 1 juli, och mitt o Linus kontrakt går ut 16 juni. Men då vet jag ju inte än om jag flyttar till england till 100% säkerhet. Säger jag upp den på måndag den 3:e april, då jag helt vet säkert att jag åker, då blir första inflyttningsdag 1 augusti. Dvs, jag får betala hyra en månad till i fall Linus inte får ta över den. Och jag försöker få tag i Linus vilket inte går jättebra precis.
Men fattar ni?! 3,5 vecka är ingenting! Hade jag varit helt säker på att jag fått jobbet så hade jag redan börjat packa troligtvis. Jag kommer nog inte att åka till Halmstad innan i alla fall, för ont om tid känner jag. Nu i helgen ska jag träffa Karin för intervju, nästa helg kommer Mia och Lars hit, och helgen efter så ska jag, Sara, Petter och Robban på helgutflykt, hoppas jag. Blir lite sista natten med gänget känsla över det.
Men jag har inte alls samma flyttångest som när jag flyttade till Halmstad. Jag ligger inte vaken om nätterna, jag gråter inte efter varje gång jag träffat mina vänner för att det snart är "slutet". Jag ligger inte och oroar mig över hur det ska bli osv. Och det känns jävligt gött. Det ska bara blir skoj!
Vad besviken jag kommer bli om jag inte får jobbet.... Jag kommer hamna i djup depression då eller nåt. Nu ska jag ringa försäkringskassan och fortsätta försöka få tag på Linus! Adios amigos.
- Ändra mitt Maestro-bankkort till VISA eller Mastercard.
- Fixa med alla papper om att Linus tar över mitt bredband.
- Adressändra.
- Prata med försäkringskassan.
- Sluta på jobbet.
- Göra en prövning i Hantverksteknik A.
- Sälja konsertbiljetter?!
- Packa
- Fixa försäkringar?
- Säga upp lägenheten.
Och vilket kval angående lägenheten då! Om jag säger upp den senast fredag, då blir tidigaste inflyttningsdatumet 1 juli, och mitt o Linus kontrakt går ut 16 juni. Men då vet jag ju inte än om jag flyttar till england till 100% säkerhet. Säger jag upp den på måndag den 3:e april, då jag helt vet säkert att jag åker, då blir första inflyttningsdag 1 augusti. Dvs, jag får betala hyra en månad till i fall Linus inte får ta över den. Och jag försöker få tag i Linus vilket inte går jättebra precis.
Men fattar ni?! 3,5 vecka är ingenting! Hade jag varit helt säker på att jag fått jobbet så hade jag redan börjat packa troligtvis. Jag kommer nog inte att åka till Halmstad innan i alla fall, för ont om tid känner jag. Nu i helgen ska jag träffa Karin för intervju, nästa helg kommer Mia och Lars hit, och helgen efter så ska jag, Sara, Petter och Robban på helgutflykt, hoppas jag. Blir lite sista natten med gänget känsla över det.
Men jag har inte alls samma flyttångest som när jag flyttade till Halmstad. Jag ligger inte vaken om nätterna, jag gråter inte efter varje gång jag träffat mina vänner för att det snart är "slutet". Jag ligger inte och oroar mig över hur det ska bli osv. Och det känns jävligt gött. Det ska bara blir skoj!
Vad besviken jag kommer bli om jag inte får jobbet.... Jag kommer hamna i djup depression då eller nåt. Nu ska jag ringa försäkringskassan och fortsätta försöka få tag på Linus! Adios amigos.
Våren har vaknat med drivor i vitt....
Det är varing för ras, gå så försiktigt du kan. Dina ögon kan krossa min värld, som stenar mot glas. Varning för ras.
Äntligen börjar snön försvinna. Känns riktigt skönt. Just nu är det så mycket att göra känns det som. Min prövning i en hantverkskurs känns värst ärligt talat. Jag fattar i princip ingenting av all kemi som den innebär. Och så slutar jag på jobbet den 7 april. Har tänkt skriva ett litet brev till varje elev, men det blir oxå svårt för jag har inte kommit så nära allihop. Bara några få faktiskt. Eller ja, kanske hälften. Och så måste jag ändra mitt kontokort så det blir ett VISA eller MasterCard, för mitt Maestro känns inte så säkert i utlandet. I o f s borde jag kanske skaffa ett nytt konto i England, det kostar ju en del att ta ut pengar varje gång. Går det adressändra till utlandet? Hur gör man med försäkringar? Och framförallt, jag måste packa. Om jag åker den 22:a, som jag tänkt kan bli bra, då är det bara 3,5 vecka kvar.
Ja ja ja , jag vet. Jag har inte träffat Karin än och varken fått eller tackat ja till jobbet, men det känns orimligt att det skulle vara något konstigt. Visst, hon är jävligt ordentlig och petnoga och noga med detaljer, men det är ju Åsa & Magnus oxå, och hela den familjen avgudar jag. Herregud, hon överlämnar sina barn till mig, hon har all rätt att vara det. Bara 4 dagar kvar tills jag ska träffa henne. Nervöst.
Äntligen börjar snön försvinna. Känns riktigt skönt. Just nu är det så mycket att göra känns det som. Min prövning i en hantverkskurs känns värst ärligt talat. Jag fattar i princip ingenting av all kemi som den innebär. Och så slutar jag på jobbet den 7 april. Har tänkt skriva ett litet brev till varje elev, men det blir oxå svårt för jag har inte kommit så nära allihop. Bara några få faktiskt. Eller ja, kanske hälften. Och så måste jag ändra mitt kontokort så det blir ett VISA eller MasterCard, för mitt Maestro känns inte så säkert i utlandet. I o f s borde jag kanske skaffa ett nytt konto i England, det kostar ju en del att ta ut pengar varje gång. Går det adressändra till utlandet? Hur gör man med försäkringar? Och framförallt, jag måste packa. Om jag åker den 22:a, som jag tänkt kan bli bra, då är det bara 3,5 vecka kvar.
Ja ja ja , jag vet. Jag har inte träffat Karin än och varken fått eller tackat ja till jobbet, men det känns orimligt att det skulle vara något konstigt. Visst, hon är jävligt ordentlig och petnoga och noga med detaljer, men det är ju Åsa & Magnus oxå, och hela den familjen avgudar jag. Herregud, hon överlämnar sina barn till mig, hon har all rätt att vara det. Bara 4 dagar kvar tills jag ska träffa henne. Nervöst.
Förresten. Vet nån vad potatisskalare heter på engelska?
Min döda mormor har hälsat på.
Jag tror det är något i himmelen som inte stämmer. Min mormor (eller hennes ande snarare) har inte besökt mig sen sommaren då hon dog (2003), och nu har hon varit här både igår och idag. Igår stod jag o bäddade sängen när hon tog tag i min axel, i morse knackade hon mig på ryggen och på jobbet när jag var själv i ett rum så "hoade" hon Maaaalin, Maaaalin. Jag har försökt klura ut om hon försöker säga mig nåt. Hon kanske vet om att jag ska dö snart så hon vill säga att hon finns där när jag kommer. Who knows? Jag hoppas jag inte ska dö, men det känns ju ändå rätt bra att veta att man får sällskap uppe i himmelen. Jag gillar tanken att mormor fortfarande bryr sig om mig i alla fall..
Men nu till något helt annat. Jag har bra vänner. Olika vänner, till olika saker.
Sara är min bästaste vän, hon övervinner allt, vi övervinner allt, hon finns för mig för allt och vi är Malin o Sara. Skulle det inte vara Malin och Sara skulle det va som Hasse utan Tage, Piff utan Puff, David Beckham utan fotboll. Ni fattar grejen.
Robban och jag har en väldigt speciell relation. Han är min gamla hjärtevän, han är en av mina närmaste, han finns alltid där och hjälper en. Man kan räkna med honom i nästan alla lägen. (Kan du köra mig till sjukhuset? Kan jag sova hos dig?)
Pumpan & Buddy. Ja dom 2 är tillsammans för jag gör sällan saker utan en av dom. Vi umgås inte särskillt mkt, framförallt inte när Linda bor i Australien. Karaoke på Basement, eller utgång på onsdagar överlag. Min absolut bästa utekväll är med dom i Sthlm, när vi träffade Linus Wahlgren och bögen från rederiet :P Vet inte varför, men vi blev galet fulla på nästan ingenting, var på en Rockkaraoke-bar med bara hårdrockare + Linus o co, träffade roliga Adam och han vad han nu hette. Åkte taxi med en som inte visste var Vasastan låg och ramlade omkring i duschen kl 5 på morgonen. Vilken kväll!
Petter är min allt-i-allo. Han vet nog inte hur bra han är och hur mycket han betyder för mig. Med honom kan jag prata om allt som jag inte kan prata med andra om. Han är rolig att umgås med, och det bästa av allt är att vi kan diskutera! Om ni känner mig så vet ni vad det betyder för mig. Vi delar inte åsikter så ofta, och därför får han mig att tänka till. Dessutom säger han såna saker som gör att jag kan ändra mig utan att bli sur (eftersom jag är så envis så vill jag ju vääääldigt gärna ha rätt.) Han kan tala om för mig när jag gör nåt fel på ett sätt som jag inte ens tar illa vid mig på. Det är svårt att förklara. Tro det eller ej, men du är en av de bästa jag vet.
Linda har jag kännt sen jag var 11. Vi har gått igenom mycket och jag saknar henne massor sen hon flyttade. Hon är en av dom få som kan prata med mig så jag börjar gråta som ett litet barn. Jag kan berätta om alla mina bravader för henne utan att hon dömer mig alls, utan bara gläds med mig. Det tackar jag för.
Jag älskar er. Mer än ni kan ana. Och alla er andra med, men jag orkar inte skriva mer, börjar få träsmak i rumpan.
Men nu till något helt annat. Jag har bra vänner. Olika vänner, till olika saker.
Sara är min bästaste vän, hon övervinner allt, vi övervinner allt, hon finns för mig för allt och vi är Malin o Sara. Skulle det inte vara Malin och Sara skulle det va som Hasse utan Tage, Piff utan Puff, David Beckham utan fotboll. Ni fattar grejen.
Robban och jag har en väldigt speciell relation. Han är min gamla hjärtevän, han är en av mina närmaste, han finns alltid där och hjälper en. Man kan räkna med honom i nästan alla lägen. (Kan du köra mig till sjukhuset? Kan jag sova hos dig?)
Pumpan & Buddy. Ja dom 2 är tillsammans för jag gör sällan saker utan en av dom. Vi umgås inte särskillt mkt, framförallt inte när Linda bor i Australien. Karaoke på Basement, eller utgång på onsdagar överlag. Min absolut bästa utekväll är med dom i Sthlm, när vi träffade Linus Wahlgren och bögen från rederiet :P Vet inte varför, men vi blev galet fulla på nästan ingenting, var på en Rockkaraoke-bar med bara hårdrockare + Linus o co, träffade roliga Adam och han vad han nu hette. Åkte taxi med en som inte visste var Vasastan låg och ramlade omkring i duschen kl 5 på morgonen. Vilken kväll!
Petter är min allt-i-allo. Han vet nog inte hur bra han är och hur mycket han betyder för mig. Med honom kan jag prata om allt som jag inte kan prata med andra om. Han är rolig att umgås med, och det bästa av allt är att vi kan diskutera! Om ni känner mig så vet ni vad det betyder för mig. Vi delar inte åsikter så ofta, och därför får han mig att tänka till. Dessutom säger han såna saker som gör att jag kan ändra mig utan att bli sur (eftersom jag är så envis så vill jag ju vääääldigt gärna ha rätt.) Han kan tala om för mig när jag gör nåt fel på ett sätt som jag inte ens tar illa vid mig på. Det är svårt att förklara. Tro det eller ej, men du är en av de bästa jag vet.
Linda har jag kännt sen jag var 11. Vi har gått igenom mycket och jag saknar henne massor sen hon flyttade. Hon är en av dom få som kan prata med mig så jag börjar gråta som ett litet barn. Jag kan berätta om alla mina bravader för henne utan att hon dömer mig alls, utan bara gläds med mig. Det tackar jag för.
Jag älskar er. Mer än ni kan ana. Och alla er andra med, men jag orkar inte skriva mer, börjar få träsmak i rumpan.
Vilken härlig, kaotisk kväll.
Jag hade skrivit värsta utläggningen om igår, men jag skrev för långsamt så allt försvann. Fan. Aja. Iaf var det kanonskoj! Halv 8 hade vi fortfarande ingenstans att förfesta så vi mer eller mindre våldgästade Micke i Tannefors. Danke! Blev lagom fulla, åkte till stan, va på Gulan. Träffade trevligt folk att prata med,träffade otrevligt folk som tog sig friheten att tafsa på en. Fick en mysig natt hos Robban, trots snarkningar, eftersom Sara följde med Lillen hem och jag oroade mig både natt och morgon över huruvida hon levde eller inte. Hon lever kan jag meddela. Han har inte styckmördat henne och gömt henne i en låda under sängen. Så.
Äsch. Det var skoj i alla fall. Och jag fick hångla. Ha. Var fan januari sist tror jag. Illa.
Äsch. Det var skoj i alla fall. Och jag fick hångla. Ha. Var fan januari sist tror jag. Illa.
Jag heter Malin och är INTE 13 år.
Det var en lärarvikarie på musiken idag, han hade nog inte så mkt koll. Men killarna längst fram bråkade så jag flyttade plats från längst bak till längst fram.
Läraren: Bytte du plats?
Jag: Ja...?
Läraren: Och varför det?
Jag: Därför...?
Läraren: Äh, nu byter du tillbaka.
Jag: Eh asså.. Jag går inte här.
Läraren: Men vad gör du här då?! (Aningens irriterad)
Jag: Jag är assistent alltså....
Läraren: Oh. Oj. Jaha. Jaha.
När jag var yngre fick jag höra att jag såg mycket yngre ut än vad jag är, nu får jag oftare höra att jag ser äldre ut än jag är. Men va fan, hur kunde läraren tro att jag var 13?! Det är liksom 5-6 års skillnad. Huh. Det var mest det jag ville säga!
Hej Petter =) (Min trognaste läsare tror jag.)
Läraren: Bytte du plats?
Jag: Ja...?
Läraren: Och varför det?
Jag: Därför...?
Läraren: Äh, nu byter du tillbaka.
Jag: Eh asså.. Jag går inte här.
Läraren: Men vad gör du här då?! (Aningens irriterad)
Jag: Jag är assistent alltså....
Läraren: Oh. Oj. Jaha. Jaha.
När jag var yngre fick jag höra att jag såg mycket yngre ut än vad jag är, nu får jag oftare höra att jag ser äldre ut än jag är. Men va fan, hur kunde läraren tro att jag var 13?! Det är liksom 5-6 års skillnad. Huh. Det var mest det jag ville säga!
Hej Petter =) (Min trognaste läsare tror jag.)
Lycka.
Lycka kan vara väldigt många saker. Idag är lycka att jag fick för mig att testa ett par gamla jeans. Ett par riktigt stela, nytvättade, Levis-jeans som jag gav upp att ha på mig när jag fick ligga på sängen för att knäppa knappen i dom. Idag var det bara att hoppa i dom och knäppa knappen, utan minsta ansträngning, och det är iaf st 28. Jag ser aldrig när jag går ner i vikt, jag väger mig aldrig (så egentligen vet jag inte hur många kilo jag ska gå ner för att nå min målvikt, 50 kg.), men när byxor blir för stora, eller i detta fall, ett par för små blir lagom, då känns det så jävla bra.
Och nej kära vänner som tror jag ska falla tillbaka, jag är inte där nu. Jag är inte så svag längre. Ha! Jag har bara börjat träna mera (1 timmes promenad/dag gör susen), äta nyttigare och mer regelbundet. Fast idag snöade det så förskräckligt när jag skulle gå ut o gå så jag struntade i det och gick ner till gymmet i stället. Mycket skönare. Ibland är det en fördel att ha gym hemma. När man väl börjat gå ner i vikt känns det mycket roligare och man får så mycket mer inspiration. Och då är det lättare att äta en banan i stället för en bulle när man ska fika.
Nu ska jag hoppa in i duschen och förbereda mig för att ta tag i dagens problem med ungomarna. Huh.
Och nej kära vänner som tror jag ska falla tillbaka, jag är inte där nu. Jag är inte så svag längre. Ha! Jag har bara börjat träna mera (1 timmes promenad/dag gör susen), äta nyttigare och mer regelbundet. Fast idag snöade det så förskräckligt när jag skulle gå ut o gå så jag struntade i det och gick ner till gymmet i stället. Mycket skönare. Ibland är det en fördel att ha gym hemma. När man väl börjat gå ner i vikt känns det mycket roligare och man får så mycket mer inspiration. Och då är det lättare att äta en banan i stället för en bulle när man ska fika.
Nu ska jag hoppa in i duschen och förbereda mig för att ta tag i dagens problem med ungomarna. Huh.
Jag är en tjyyyv.
Dom här frågorna stal jag av Johan, som stal det av Sara, som stal det av Kajsa. Tjuvar det är vi allihopa, allihopa, allihopa. BARA för att jag ahr så jävla tråkigt.
FAKTA
Smeknamn: Tutt-Mallan, Tuttis, Mallan, Jola.
Födelsedag: 22 februari
Bor: Åtvidaberg
Arbete: Elevassistent på Alléskolan.
FAVORIT..
Färg: Vet inte.. Grön kanske?
Plats: En rondell vid mitt gamla hus, med vita blommor i.
Drog: Musik!
Fordon: Mestadels en Audi A2, men egentligen är den oranga bubblan min.
Film: A walk to remember
Djur: Hästar o delfiner
Affär: Gucci, Prada, Luis Vuitton. Not. H&M. Me like.
Serie: O.C., CSI, Grey's Anathomy.
Café: Har inget.
Skor: Reebok, Puma. Converse oxå, men dom har då aldrig funnits i min storlek.
BRUKAR DU..
Titta på dig själv i spegeln: Ja. Försök själv att sminka dig utan spegel.
Gnälla: Ja när jag är sjuk.
Skrika: Ja, på jobbet.
Sova: Mer än gärna.
Drömma mardrömmar: Oftare än normalt tror jag.
Klä dig i svart: Ibland.
Hata folk: Nej.
Lita på folk: Ja.
NÄR..
Åt du senast: Hmm. Halv 1. ca 5 timmar sen.
Läste du en bok senast: Idag. Läste ut Vince & Joy.
Var du på konsert senast: 6 augusi. Lars Winnernäck & Hovet på Brottet i Halmstad.
Köpte du något senast: Igår. Winegum och 3 bananer.
Svor du senast: Inte en aning?
Sjöng du senast: När jag var ute och gick och Andreas Johnsson - Sing for me spelades.
Klagade du senast: Idag, på mina elever.
VEM..
Saknar du: Min döda mormor och min levande syster.
Gjorde dig riktigt glad senast: Karin Meurk. När hon sa att den andra sökande inte ville ha jobbet och jag fick det. Jag studsade som en boll.
Fick du sms från senast: Sara, typ nyss.
HAR DU..
För många vänner: Enligt andra JA, enligt mig NEJ.
Tvångstankar: Absolut. Kan inte gå in gebom dörren om jag inte kollar brevlådan först.
Någon annan psykisk sjukdom: Yes, 4 st. Dock inte allvarliga.
Färgat håret: Ja innan nyår. På torsdag är det dags igen.
Brutit några ben: Nej men varit nära X antal ggr.
Några piercings: Räknas hål i öronen? Svar ja.
Egen dator: Japps.
Gjort bort dig rejält: Ja, herregud. Har väl alla?
Bra självförtroende: Jadå!
Sagt jag älskar dig till någon idag: Nej inte idag.
Varit kär: Ja....
Blivit kär i någon på nätet: Nej. Intresserad dock.
Dumpat någon: Ja
Blivit dumpad: Ja.
HUR..
Går du: Hyfsat ordentligt.
Svarar du i telefonen: Hej det är Malin eller Tjeeeeena sulan! eller tjaaaa.
Fördriver du tiden: Läser, promenerar, skriver.
Mycket pengar har du: Inte så mkt. Men det är lön imorrn.
Tjänar du pengar: Jobba, jobba, jobba!
Bäddar du sängen: Jag bäddar ytterst sällan sängen.
Ofta diskar du: Aldrig. Diskmaskin, 2006 hallå.
Ofta städar du: Lite då o då.
Går det på jobbet: jättebra!
Många stör du dig på: Några :p
Ofta träffar du din familj: Varje dag, utom syster.
ÄR DU..
Förstående: Oftast.
Öppensinnad: Ja, jag försöker.
Arrogant: Tror inte det.
Osäker: beror på vad.
Intressant: Självklart.
Hungrig: Hmm. Nej.
Smart: Jag dög för att komma in på frisörprogrammet iaf.
Barnslig: Nej, men jag har barnasinnet kvar.
Liten: Tydligen.
Lätt: Jämfört med en flodhäst, Ja. Jämfört med en myra, Nej.
Rolig: Ibland.
Pratglad: OM jag är.
Hälsosam: Jag försöker så gott det går.
Blyg: inte direkt.
Lätt uttråkad: JA!
Arg: Nej sällan.
Ledsen: När det är sorgligt på tv.
Glad: Alltid.
Pålitlig: Ja.
Laglig: Så mycket man kan bli i princip.
Filosofisk: Always,
Svår: Vad syftar ni på?
Positiv: Ja!
Originell: Som fan.
Bra på att ge komplimanger: Bäst.
Bra på att få komplimanger: Bäst.
VÄLJ
Katt eller hund: katt
Vitt eller svart: Svart
Varmt eller kallt: Varmt
Vatten eller land: Land
Telefon eller internet: Telefon
Musik eller tystnad: Musik
Bok eller film: Bok
Leva eller dö: Leva såklart.
Tjejer eller killar: Killar
FAKTA
Smeknamn: Tutt-Mallan, Tuttis, Mallan, Jola.
Födelsedag: 22 februari
Bor: Åtvidaberg
Arbete: Elevassistent på Alléskolan.
FAVORIT..
Färg: Vet inte.. Grön kanske?
Plats: En rondell vid mitt gamla hus, med vita blommor i.
Drog: Musik!
Fordon: Mestadels en Audi A2, men egentligen är den oranga bubblan min.
Film: A walk to remember
Djur: Hästar o delfiner
Affär: Gucci, Prada, Luis Vuitton. Not. H&M. Me like.
Serie: O.C., CSI, Grey's Anathomy.
Café: Har inget.
Skor: Reebok, Puma. Converse oxå, men dom har då aldrig funnits i min storlek.
BRUKAR DU..
Titta på dig själv i spegeln: Ja. Försök själv att sminka dig utan spegel.
Gnälla: Ja när jag är sjuk.
Skrika: Ja, på jobbet.
Sova: Mer än gärna.
Drömma mardrömmar: Oftare än normalt tror jag.
Klä dig i svart: Ibland.
Hata folk: Nej.
Lita på folk: Ja.
NÄR..
Åt du senast: Hmm. Halv 1. ca 5 timmar sen.
Läste du en bok senast: Idag. Läste ut Vince & Joy.
Var du på konsert senast: 6 augusi. Lars Winnernäck & Hovet på Brottet i Halmstad.
Köpte du något senast: Igår. Winegum och 3 bananer.
Svor du senast: Inte en aning?
Sjöng du senast: När jag var ute och gick och Andreas Johnsson - Sing for me spelades.
Klagade du senast: Idag, på mina elever.
VEM..
Saknar du: Min döda mormor och min levande syster.
Gjorde dig riktigt glad senast: Karin Meurk. När hon sa att den andra sökande inte ville ha jobbet och jag fick det. Jag studsade som en boll.
Fick du sms från senast: Sara, typ nyss.
HAR DU..
För många vänner: Enligt andra JA, enligt mig NEJ.
Tvångstankar: Absolut. Kan inte gå in gebom dörren om jag inte kollar brevlådan först.
Någon annan psykisk sjukdom: Yes, 4 st. Dock inte allvarliga.
Färgat håret: Ja innan nyår. På torsdag är det dags igen.
Brutit några ben: Nej men varit nära X antal ggr.
Några piercings: Räknas hål i öronen? Svar ja.
Egen dator: Japps.
Gjort bort dig rejält: Ja, herregud. Har väl alla?
Bra självförtroende: Jadå!
Sagt jag älskar dig till någon idag: Nej inte idag.
Varit kär: Ja....
Blivit kär i någon på nätet: Nej. Intresserad dock.
Dumpat någon: Ja
Blivit dumpad: Ja.
HUR..
Går du: Hyfsat ordentligt.
Svarar du i telefonen: Hej det är Malin eller Tjeeeeena sulan! eller tjaaaa.
Fördriver du tiden: Läser, promenerar, skriver.
Mycket pengar har du: Inte så mkt. Men det är lön imorrn.
Tjänar du pengar: Jobba, jobba, jobba!
Bäddar du sängen: Jag bäddar ytterst sällan sängen.
Ofta diskar du: Aldrig. Diskmaskin, 2006 hallå.
Ofta städar du: Lite då o då.
Går det på jobbet: jättebra!
Många stör du dig på: Några :p
Ofta träffar du din familj: Varje dag, utom syster.
ÄR DU..
Förstående: Oftast.
Öppensinnad: Ja, jag försöker.
Arrogant: Tror inte det.
Osäker: beror på vad.
Intressant: Självklart.
Hungrig: Hmm. Nej.
Smart: Jag dög för att komma in på frisörprogrammet iaf.
Barnslig: Nej, men jag har barnasinnet kvar.
Liten: Tydligen.
Lätt: Jämfört med en flodhäst, Ja. Jämfört med en myra, Nej.
Rolig: Ibland.
Pratglad: OM jag är.
Hälsosam: Jag försöker så gott det går.
Blyg: inte direkt.
Lätt uttråkad: JA!
Arg: Nej sällan.
Ledsen: När det är sorgligt på tv.
Glad: Alltid.
Pålitlig: Ja.
Laglig: Så mycket man kan bli i princip.
Filosofisk: Always,
Svår: Vad syftar ni på?
Positiv: Ja!
Originell: Som fan.
Bra på att ge komplimanger: Bäst.
Bra på att få komplimanger: Bäst.
VÄLJ
Katt eller hund: katt
Vitt eller svart: Svart
Varmt eller kallt: Varmt
Vatten eller land: Land
Telefon eller internet: Telefon
Musik eller tystnad: Musik
Bok eller film: Bok
Leva eller dö: Leva såklart.
Tjejer eller killar: Killar
Jag älskar att få drömma mig bort.
Att läsa böcker är som att se filmer, fast det tar längre tid. Man får drömma sig bort. Och jag älskar att få drömma mig bort. Nu tänker säkert alla: Hon är en såndär bokmal med glasögon och ovårdat hår i 2 flätor. Som går i bonna-klänningar och kängor. Okej, inte riktigt kanske då, men ni fattar. Jag är inte sån kan jag meddela, däremot tycker jag att det är lugnt, avkopplande och roligt att läsa böcker. Ni borde testa det. Kan djupt rekomendera Marian Keyes och Lisa Jewell som författare. Jag har läst alla Marians och jag tycker dom är jättebra. Skit samma, ni bryr er nog inte.
I varje ny bok jag läser kan jag känna igen mig i någon person. Den ordentliga flickan som blir icke-ordentlig, tjejen som avfärdar kille på kille för hon vet att det fortfarande finns en gammal förälskelse som hon vill ha, hon som gör saker hon vill och blir rastlös av att bara sitta hemma när hon vet att hon kan göra så mycket roligare saker i livet.
Jag är 19 år. Jag ligger ett år före alla andra i och med att jag började skolan ett år för tidigt. Ett heltidsjobb som 19åring som jag egentligen inte ville ha var inte jag, det var för vuxet och för skrämmande. Att sitta hemma i Åtvidaberg i mina föräldrars hus och fundera på vad jag ska göra hela eftermiddagen är inte heller jag. Tro inte att jag inte gillar att bo hemma, det är jätteskönt att slippa allt ansvar, men inte just Åtvidaberg. Att påbörja en 5 årig utbildning för att bli vuxen och ha ett riktigt jobb är oxå för tidigt. Bli sambo och den biten vill jag inte ens tänka på, usch o fy.
Jag klandrar inte er som väljer att leva det livet, absolut inte. Jag beundrar er för att ni klarar av det livet, jag skulle vilja ha det så innerst inne tror jag. Men jag är ju bara barnet än hallå... Jag vill leva livet innan så jag inte behöver ångra det sen.
Mitt mål i livet: Att bli gammal och slippa tänka: Det där borde jag ha gjort.
I varje ny bok jag läser kan jag känna igen mig i någon person. Den ordentliga flickan som blir icke-ordentlig, tjejen som avfärdar kille på kille för hon vet att det fortfarande finns en gammal förälskelse som hon vill ha, hon som gör saker hon vill och blir rastlös av att bara sitta hemma när hon vet att hon kan göra så mycket roligare saker i livet.
Jag är 19 år. Jag ligger ett år före alla andra i och med att jag började skolan ett år för tidigt. Ett heltidsjobb som 19åring som jag egentligen inte ville ha var inte jag, det var för vuxet och för skrämmande. Att sitta hemma i Åtvidaberg i mina föräldrars hus och fundera på vad jag ska göra hela eftermiddagen är inte heller jag. Tro inte att jag inte gillar att bo hemma, det är jätteskönt att slippa allt ansvar, men inte just Åtvidaberg. Att påbörja en 5 årig utbildning för att bli vuxen och ha ett riktigt jobb är oxå för tidigt. Bli sambo och den biten vill jag inte ens tänka på, usch o fy.
Jag klandrar inte er som väljer att leva det livet, absolut inte. Jag beundrar er för att ni klarar av det livet, jag skulle vilja ha det så innerst inne tror jag. Men jag är ju bara barnet än hallå... Jag vill leva livet innan så jag inte behöver ångra det sen.
Mitt mål i livet: Att bli gammal och slippa tänka: Det där borde jag ha gjort.
Arbetsförmedlingen gillar mig.
Jag har hela tiden ifrågasatt varför jag ska på möte med arbetsförmedlingen, när jag har jobb liksom. Men jag knatade dit kl 14.00 idag och förväntade mig en massa klagomål eftersom jag inte har en färsk handlingsplan och bara hade sökt 3 jobb på 6 veckor. Oj, så fel man kunde ha! För det första berömde hon mig för att jag hade halvtidsjobb som assistent och hade jobbat heltid ett halvår, trots att jag bara var 19. Sen frågade hon varför jag satt en 8:a på en 10:e skala om hur svårt det var frö mig att få jobb och mitt svar var helt enkelt att jag nästan aldrig sökt jobb, utan bara fått dom. Och hon förstod precis varför, för jag var trevlig, öppen, varm och ärlig. Hon kände direkt jag kom in att jag var en bra person. Hur ofta får man höra sånt liksom? Jätteskoj. Och när jag berättade om England så blev hon helt salig o tårögd och sa att hon oxå ville göra nåt sånt, och så berättade hon om gamla minnen från sin ungdom (hon verkar vara nära pension. )
Visst, dom har nog inte hjälpt nån att få ett jobb, men damn, dom höjde mitt självförtroende. Jag vill gå på flera möten där!
Visst, dom har nog inte hjälpt nån att få ett jobb, men damn, dom höjde mitt självförtroende. Jag vill gå på flera möten där!
Jag gillar dom faktiskt.
Dom frågar om jag har pojkvän eller dildo, dom lyder inte, dom slåss, dom kallar mig kärringjävel, dom jobbar inte, dom går mig på nerverna och dom är dumma mot andra elever. Tro det eller ej, jag gillar dom! I och för sig, inte alla av dom bråkiga, men en av dom är hel-go. Hela den där klassen gillar jag jättemycket. Dom är roliga, pratglada, sociala. Dom ser mig som en av dom dessutom, vilket är på både gott och ont.
Jag ska i vilket fall bara jobba till påsklovet. 10 april eller vad det var, eftersom jag ska till England. Var längre än jag trodde ändå faktiskt. Och usch vad jag kommer sakna dom små liven. Eller små, idag har dom konstaterat att jag är kortare än dom flesta av dom. Vissa av dom är ju så underbara att man bara vill ge dom en stor bamsekram för att dom lyser upp dagen när den är som mest blä.
Tack 7:or för att ni varit så knäppa, roliga, dumma, snälla m.m. sen jag började!
Jag ska i vilket fall bara jobba till påsklovet. 10 april eller vad det var, eftersom jag ska till England. Var längre än jag trodde ändå faktiskt. Och usch vad jag kommer sakna dom små liven. Eller små, idag har dom konstaterat att jag är kortare än dom flesta av dom. Vissa av dom är ju så underbara att man bara vill ge dom en stor bamsekram för att dom lyser upp dagen när den är som mest blä.
Tack 7:or för att ni varit så knäppa, roliga, dumma, snälla m.m. sen jag började!
Jag har nog faktiskt fått jobbet.
Jag har fått mail från mamma Karin i England. Jag ska citera korrekt: " Det skulle kanske kannas bra for dina foraldrar att ha traffat mig innan deras dotter aker till en frammande familj i England." Jag har nog faktiskt fått jobbet. Nu känns det mest som att vi ska träffas för att träffas innan jag åker. En ren formalitet helt enkelt. Jag tror inte att risken är så stor att Karin är en häxa eller jättehemsk. Ihhhh! Om 1 månad kan jag vara på väg till England redan! Hihi. Och ja Sara, jag vet vad du tycker. 1 april ska jag i alla fall träffa henne, blev inte 25 mars. Lika bra, slipper jag komma dit på kryckor.
Har försökt få tag i min nuvarande chef i en vecka. Går ju inte! Hon finns aldrig där, jag har mailat, och nu t o m skrivit brev. Idag gick ansökningstiden ut till den tjänsten jag har, jag har inte sökt den. Så jag vet inte när jag ska sluta. Jag vet ingenting, jag får ju inte reda på nånting! Dooh.
Nu ska jag berätta för pappa att vi ska till Eskilstuna på intervju! Hihi. Hejdååå.
Har försökt få tag i min nuvarande chef i en vecka. Går ju inte! Hon finns aldrig där, jag har mailat, och nu t o m skrivit brev. Idag gick ansökningstiden ut till den tjänsten jag har, jag har inte sökt den. Så jag vet inte när jag ska sluta. Jag vet ingenting, jag får ju inte reda på nånting! Dooh.
Nu ska jag berätta för pappa att vi ska till Eskilstuna på intervju! Hihi. Hejdååå.
Vad har man facket till?!
Nu är jag så jävla trött på facket så det finns inte...! Jag är med i Handels, sen jag var frisör, och jag får ut absolut noll av det, betalar bara dyra pengar för ingenting. Så fort jag ringer och ska fråga hur jag ska göra med a-kassa i England så skickar dom mig vidare o till slut är jag inte framma hos nån alls. Så i stället tänkte jag gå med i Kommunal, eftersom jag arbetar som elevassitent. Och det gick ju bra att byta, MEN, oavsett om jag betalar a-kassa när jag bor i England så skulle jag inte få nån ersättning när jag kom hem och var arbetslös. Jävla idioter. Så egentligen finns det ingen mening med att jag är med i något fack över huvudtaget. Å andra sidan, är jag med i kommunal får jag betala ca 150 kr i månaden och får hemförsäkring, reseförsäkring osv. Och det är bra att ha när jag är i England. Men allt detta pusslande o fixa saker är ju så jävla jobbigt.
Nu ska jag ta tag i att ringa tandläkaren iaf. Kan förhoppningsvis gå bättre då.
Nu ska jag ta tag i att ringa tandläkaren iaf. Kan förhoppningsvis gå bättre då.
Utlys landssorg.
Carola av alla vann. Inte så oväntat kanske, men jag hade hoppet uppe för BWO eller Andreas Johnsson in i det sista. Det hjälpte visst inte. Hur långt kommer Carola komma i Grekland liksom? Det är ju ingen som vet vem hon är i utlandet. Hon är som Per Gessle. Jättekänd i Sverige, okänd i utlandet. Vi utlyser landssorg.
Förresten, på tal om att man kan tycka illa om människor som man inte ens känner. Oftast kända människor. Jag har några exempel.
- Carola
- Per Gessle
- Linda Rosing
- Natascha (?) Peyre
Carola är så jävla överdriven. Hon är mega religiös (anser inte religiösa att man är bra som man är, ändå sprutar hon botox i pannan?) och anser att homosexualitet är nåt slags brott, ungefär. Dessutom är hon med i Livets Ord och har har svårt för alla "sekter".
Per Gessle tror att han är mycket bättre än alla andra, mera värld än alla andra osv. Alla människor jag träffade i Halmstad hade aldrig sett honom. Halmstad är litet liksom. Dom såg oftare Fredrik Ljungberg som bor i England. Varför gömmer han sig? Han roffar åt sig det mesta av alla pengar, och nästan ingen känner till honom utanför sveriges gränser, trots Roxette. "Oh Roxette, I know about them. Marie Fredriksson, right?"
Linda Rosing har sex i tv, går ut med att hon är med barn och senare gör abort, gör slut, förlovar sig, gör slut, hittar en annan, gör slut, tillbaka till Fadde, gör slut, försonas osv. Störande objekt, ja. Hon har ju för fan små barn dessutom!!
Natascha Peyre påstår att hon är en bra förebild, men unga tjejer borde ändå inte göra som hon. Var är den logiken? Bruden är 20 år, har vikt ut sig, har bröst stora som fotbollar, sönderblekt hår och NEJ, jag tycker inte hon är snygg! Inte nånstans! Hon ser ut som en förvuxen bäbis. Nej, jag är inte svartsjuk. Jag gillar mitt naturligt blonda hår, min normalbyggda kropp och mina lagom stora bröst.
Det är bara några av dom. Tänka sig vad media kan ha för inverkan på en.
Förresten, på tal om att man kan tycka illa om människor som man inte ens känner. Oftast kända människor. Jag har några exempel.
- Carola
- Per Gessle
- Linda Rosing
- Natascha (?) Peyre
Carola är så jävla överdriven. Hon är mega religiös (anser inte religiösa att man är bra som man är, ändå sprutar hon botox i pannan?) och anser att homosexualitet är nåt slags brott, ungefär. Dessutom är hon med i Livets Ord och har har svårt för alla "sekter".
Per Gessle tror att han är mycket bättre än alla andra, mera värld än alla andra osv. Alla människor jag träffade i Halmstad hade aldrig sett honom. Halmstad är litet liksom. Dom såg oftare Fredrik Ljungberg som bor i England. Varför gömmer han sig? Han roffar åt sig det mesta av alla pengar, och nästan ingen känner till honom utanför sveriges gränser, trots Roxette. "Oh Roxette, I know about them. Marie Fredriksson, right?"
Linda Rosing har sex i tv, går ut med att hon är med barn och senare gör abort, gör slut, förlovar sig, gör slut, hittar en annan, gör slut, tillbaka till Fadde, gör slut, försonas osv. Störande objekt, ja. Hon har ju för fan små barn dessutom!!
Natascha Peyre påstår att hon är en bra förebild, men unga tjejer borde ändå inte göra som hon. Var är den logiken? Bruden är 20 år, har vikt ut sig, har bröst stora som fotbollar, sönderblekt hår och NEJ, jag tycker inte hon är snygg! Inte nånstans! Hon ser ut som en förvuxen bäbis. Nej, jag är inte svartsjuk. Jag gillar mitt naturligt blonda hår, min normalbyggda kropp och mina lagom stora bröst.
Det är bara några av dom. Tänka sig vad media kan ha för inverkan på en.
Tack vänner.
Igår hade jag nog avlidit av tristess om inte Sara, Robban och Petter räddat mig. Ja nästan dött iaf. Jag är såååå rastlös hela tiden! Jag kan inte gå ut o gå, inte åka in till stan... Blä! Men dom kom i alla fall och höll mig sällskap igår. Vi åkte till sporthallen och tittade på innebandyturnering, var väl sådär skoj, men mina 7or var så duktiga! Även om dom förlorade matcherna. Var är det rättvisa med att åk. 8 spelar mot åk.3 på gymnasiet?! Dom är ju mkt större! Huh. Det var då bättre när jag gick i högstadiet, då fanns det rättvisa. Åkte hem halv 11 eller nåt, satt och gjorde mest inget tills dom åkte hem och jag somnade. Tack för sällskapet! Det uppskattades mycket!
Förresten, jag kan vicka på tårna idag. Framsteg.
Jag ska mest ligga i sängen o läsa hela dagen har jag tänkt. Ska bort till bokhandeln o köpa lite böcker. Kan va bra att ha nåt att läsa oxå. Och så ska jag ligga o vänta på att hon från England ska ringa och bestämma dag och tid för intervju. Och så kan jag skriva flera frågor och packlista. Jag kan nog fylla den här dagen oxå.
Förresten, jag kan vicka på tårna idag. Framsteg.
Jag ska mest ligga i sängen o läsa hela dagen har jag tänkt. Ska bort till bokhandeln o köpa lite böcker. Kan va bra att ha nåt att läsa oxå. Och så ska jag ligga o vänta på att hon från England ska ringa och bestämma dag och tid för intervju. Och så kan jag skriva flera frågor och packlista. Jag kan nog fylla den här dagen oxå.
Jag är redan trött på detta!
Mina händer är helt knallröda, tårna värker (fast det är faktiskt bättre sen igår), jag kan inte bära nånting själv, jag har svarat sjuhundraelva gånger ungefär på vad jag har gjort, och jag kan inte jaga de dumma eleverna. Jag vill bli av med kryckorna s n a b b t!
Hmm aja. Ikväll är det innebandyturnering för högstadiet. Jag ska dra med mig Sara dit! Mina 7:or är med så då vill jag se dom. Jag har t o m testat att köra bil så jag kan köra dit! Jag ska dammsuga mitt rum nu så det är fint när Sara anländer om ca 30 min.
"Take a look at the lawman, beating up the wrong guy. Oh man, wonder if he'll ever know."
Hmm aja. Ikväll är det innebandyturnering för högstadiet. Jag ska dra med mig Sara dit! Mina 7:or är med så då vill jag se dom. Jag har t o m testat att köra bil så jag kan köra dit! Jag ska dammsuga mitt rum nu så det är fint när Sara anländer om ca 30 min.
"Take a look at the lawman, beating up the wrong guy. Oh man, wonder if he'll ever know."
Smärta.
Sjuksköterskan: Hur stark är smärtan? Mellan 1-10?
Jag: Vad innebär 10 då?
Sjuksköterska: Föda barn.
Jag: Har jag aldrig gjort. Blindtarmsinflammation?
Sjuksköterskan: Ja blindtarmsinflammation är 10.
Jag: Då är detta en klar 9:a.
Jag hade bråttom iväg till jobbet och på nåt sätt sparkade jag in foten i våran motionscykel och flög rätt ner i golvet och grät och skrek: MAAAAARTIN!!! HJÄÄÄÄLP! Vad ska jag hjälpa dig med då? HÄMTA PAAAAPPPAAAA! Ungefär så. Efter 1,5 timmes väntan på att vårdcentralen skulle ringa så fick jag äntligen en tid kl 14.00. Jag tror jag brutit de 3 mittersta tårna på högerfoten, men det återstår att se. Ont som fan gör det, trots treo. Hey, I'm dying here.
Åsa kommer om 30 min och ska köra mig till Vårdcentralen i alla fall. Tack och lov.
Nu ska jag krypa härifrån. Wish me luck. Klarare rapport kommer sen.
Nu är jag hemkommen. Kom först till vårdcentralen där dom sa att jag måste röntga, så jag fick 2 kryckor och ringde Robban för att be om skjuts för att kunna ta mig dit (än en gång, tack för allt! ). Kom till röntgen där det konstaterades att inget i foten var brutet så tack o adjö, vi hoppade därifrån. Han till stan och dricka en cola innan pappa kom och hämtade mig för att först åka till Mantorp o sen hem. Jiiisses vilken dag. Och det hade tydligen varit kaos på jobbet. Någons bror hade slagit en kille som mobbat henne o hej o hå. Måste dit imorrn o reda ut saker tror jag :P
Jag: Vad innebär 10 då?
Sjuksköterska: Föda barn.
Jag: Har jag aldrig gjort. Blindtarmsinflammation?
Sjuksköterskan: Ja blindtarmsinflammation är 10.
Jag: Då är detta en klar 9:a.
Jag hade bråttom iväg till jobbet och på nåt sätt sparkade jag in foten i våran motionscykel och flög rätt ner i golvet och grät och skrek: MAAAAARTIN!!! HJÄÄÄÄLP! Vad ska jag hjälpa dig med då? HÄMTA PAAAAPPPAAAA! Ungefär så. Efter 1,5 timmes väntan på att vårdcentralen skulle ringa så fick jag äntligen en tid kl 14.00. Jag tror jag brutit de 3 mittersta tårna på högerfoten, men det återstår att se. Ont som fan gör det, trots treo. Hey, I'm dying here.
Åsa kommer om 30 min och ska köra mig till Vårdcentralen i alla fall. Tack och lov.
Nu ska jag krypa härifrån. Wish me luck. Klarare rapport kommer sen.
Nu är jag hemkommen. Kom först till vårdcentralen där dom sa att jag måste röntga, så jag fick 2 kryckor och ringde Robban för att be om skjuts för att kunna ta mig dit (än en gång, tack för allt! ). Kom till röntgen där det konstaterades att inget i foten var brutet så tack o adjö, vi hoppade därifrån. Han till stan och dricka en cola innan pappa kom och hämtade mig för att först åka till Mantorp o sen hem. Jiiisses vilken dag. Och det hade tydligen varit kaos på jobbet. Någons bror hade slagit en kille som mobbat henne o hej o hå. Måste dit imorrn o reda ut saker tror jag :P
Vem var andra mannen på månen?
När sjuorna redovisade sina arbeten om astronomi idag så sa läraren: Vem var första mannan på månen? Lätt: Neil Armstrong. Vem var andra mannen på månen då? Ehm.... Ingen visste svaret. Inte ens lärarna. Och varför inte? Varför blev aldrig det uppmärkssammat? Allihopa åkte dit ihop, dom tränade tillsammans och åkte tillsammans. Men bara Neil blev känd, för han klev av skeppet först. Andra mannen på månen klev av strrax efter. Iaf. Buzz Aldrin var nummer 2. Nummer 3 klev aldrig av skeppet men han hette Michael Collins. Nu kan ni gå och berätta för era föräldrar att ni lärt er något nytt idag!
Tur man jobbar med barn, dom får en att tänka till lite extra. Men varför blev inte Buzz Aldrin känd?! Det stör mig. Eller lika känd åtminstone. Och hur kom de överrens om vem som skulle av först? Singla slant? Ska forska mer i detta.
Ojojoj. Jag blir trött av att hetsa upp mig så mycket.
Tur man jobbar med barn, dom får en att tänka till lite extra. Men varför blev inte Buzz Aldrin känd?! Det stör mig. Eller lika känd åtminstone. Och hur kom de överrens om vem som skulle av först? Singla slant? Ska forska mer i detta.
Ojojoj. Jag blir trött av att hetsa upp mig så mycket.
Vi röstar om saken.
Jag är för idén om att snön ska bort och våren ska fram. T o m jag, som älskar snö, är TRÖTT på all denna snö! Jag vill ha vååååår!
Bra saker med våren:
- Det tar inte 5 minuter att ta på sig ytterkläderna.
- Man slipper långkalsonger.
- Man slipper halka på elaka isfläckar.
- Om brandlarmet går fryser man inte ihjäl.
- Alla dessa vårkänslor!
- Fina blommor ploppar upp.
Bara några exempel. Tänk om man kunde rösta om en sån sak... Vad härligt. Eller att en bön till gud skulle räcka. Jag är inte särskillt religiös, men det händer att jag ber till honom ibland. När det gäller speciella saker, och jag tror att han har lyssnat en del gånger. Faktiskt.
Vad har Mallan åstadkommit idag då? Hon har:
- Gått upp kl 7 för att ta en hurtig stavgångs-promenad i 1 timme.
- Duschat, ätit frukost och gått till jobbet.
- Jobbat 09.40-13.20
- Haft spanskalektion 14.20-15.15. (Fick tillbaka mitt prov, VG!)
- Gått hem.
- Klippt Louise.
Det var nog det. Godkänt va? Funderar på att lägga mig o kolla på film. Har inte så många skoj att titta på dock. Kanske skulle ta tag i min packlista till England? Ja jag vet, det är mer än 1 månad kvar, men jag vill vara väl förberedd. Jag ska få ner mitt liv i 2 väskor och helst max 25 kilo. Hur ska jag lyckas? Mina kläder väger t o m mera tror jag.
På tal om att bananer hänger i klasar. Eller på tal om stavgång. Varför retas alla för att man går med stavar? Har ni ens testat denna geniala motionsform?! Jag lovar, det är hur effektivt som helst! Skönare än att springa, nyttigare än att gå som vanligt. Man blir ordentligt trött alltså! Fast det är svårt att hitta rundor i Åtvid som är 1 timme långa. Nu ska jag... Se på film ja! Puss hej
Bra saker med våren:
- Det tar inte 5 minuter att ta på sig ytterkläderna.
- Man slipper långkalsonger.
- Man slipper halka på elaka isfläckar.
- Om brandlarmet går fryser man inte ihjäl.
- Alla dessa vårkänslor!
- Fina blommor ploppar upp.
Bara några exempel. Tänk om man kunde rösta om en sån sak... Vad härligt. Eller att en bön till gud skulle räcka. Jag är inte särskillt religiös, men det händer att jag ber till honom ibland. När det gäller speciella saker, och jag tror att han har lyssnat en del gånger. Faktiskt.
Vad har Mallan åstadkommit idag då? Hon har:
- Gått upp kl 7 för att ta en hurtig stavgångs-promenad i 1 timme.
- Duschat, ätit frukost och gått till jobbet.
- Jobbat 09.40-13.20
- Haft spanskalektion 14.20-15.15. (Fick tillbaka mitt prov, VG!)
- Gått hem.
- Klippt Louise.
Det var nog det. Godkänt va? Funderar på att lägga mig o kolla på film. Har inte så många skoj att titta på dock. Kanske skulle ta tag i min packlista till England? Ja jag vet, det är mer än 1 månad kvar, men jag vill vara väl förberedd. Jag ska få ner mitt liv i 2 väskor och helst max 25 kilo. Hur ska jag lyckas? Mina kläder väger t o m mera tror jag.
På tal om att bananer hänger i klasar. Eller på tal om stavgång. Varför retas alla för att man går med stavar? Har ni ens testat denna geniala motionsform?! Jag lovar, det är hur effektivt som helst! Skönare än att springa, nyttigare än att gå som vanligt. Man blir ordentligt trött alltså! Fast det är svårt att hitta rundor i Åtvid som är 1 timme långa. Nu ska jag... Se på film ja! Puss hej
Hur kunde det gå så utför?! uppdaterad.
Jävla lunarstorm har ändrat sitt dagbokssystem, nu har dom blogg. Wiie. Inte. Iaf, helt plötsligt kom man åt massa gamla bilder igen och jag hittade den här. Tror den är tagen för 2,5 år sen eller nåt. Jag var inte pinnsmal där heller, men rätt lagom. Jag vet inte hur många kilon jag gått upp sen dess, jag har inte en aning om hur mkt jag väger nu men runt 60 kg skulle jag tippa på, kanske 3 kilo mera än där. Iaf. Jag hittade den där, samtidigt som jag åt glass. Och när jag såg den så höll jag på att spy. Jag blev så illa till mig att jag... ja jag vet inte vad.
Hur kan det gå utför sådant? Ni tror säkert jag är smällfet nu så som det låter på mig, men det är jag inte. Men det kommer och går. För 2 år sen hade jag ätstörningar. Jag gick ner från 58 kg till 52 på 4 veckor och jag tyckte bara att jag blev tjockare hela tiden. Jag kom ur det, väldigt bra, och nu har jag inte haft några sådana riktigt hemska tankar på länge. Förrän nu. Jag måste ut och springa känner jag, då känns huvudet mycket bättre sen. Jag måste sluta äta. Ja kanske inte helt då, nån knäckemacka osv får man knapra i sig. Och eftersom mamma och pappa har sin "slim-line" nu så kommer dom inte att märka nåt. Jag har nog panik. Det släpper säkert. Snart. Om några dagar eller så.
Jag vill väga under 50 kg igen... Har jag inte gjort sen 9an, när jag ansågs vara anorektisk, men gu så skönt det skulle va....
Eh ja. Nu ska jag ut o springa i snöstormen! Hejdå!
-----------------
Javisst, det hjälpte! fast jag sprang inte, jag gick stavgång. Det är en underskattad motionsform. Mycket givande. Hmm. Aja. Jag har lugnat mig lite. Jag ska nog inte svälta mig själv iaf:P Fast förhoppningsvis kom jag till en vändpunkt så jag verkligen tar tag i mitt nyttiga liv. Men jag är otroligt hungrig. Ska se om man kan laga till nånting kanske. Mina böder börjar gnälla om att dom vill ha mat oxå :P
Förresten. Efter ett samtal med en kär vän ang. inlägget igår så tog jag bort det. Du hade rätt, det är dumt att skriva sånt där folk kan läsa. Tack för att du tänker åt mig ibland.
Om du nånsin....
...skulle få för dig att stjäla min mobiltelefon, lämna simkortet är du snäll. Det finns så mkt fina saker där så man vill inte bli av med det. Fina sms, nummer som aldrig går att få igen, bilder från speciella händelser. När min förr-förra telefon blev stulen var jag inte arg över att telefonen var borta, däremot alla mina nummer.
Har suttit och lagt in nummer på mitt nya simkort (tills jag kom på att man kunde kopiera alla nummer.) och insåg hur det skulle vara om alla försvann, igen. Jobbigt värre.
Det var bara det jag ville be om. Adios.
Har suttit och lagt in nummer på mitt nya simkort (tills jag kom på att man kunde kopiera alla nummer.) och insåg hur det skulle vara om alla försvann, igen. Jobbigt värre.
Det var bara det jag ville be om. Adios.
Ps: Mitt spanskaprov gick jättebra. Ds.
Uteblivet hångel.
Jag har varit lite dålig på att skriva de senaste dagarna. Har haft mycket i tankarna. Kom på att det bara är 2 veckor kvar till jag ska på intervju. Är lite nervös faktiskt, men det ska nog gå bra. Om jag får det så kanske jag flyttar om 1 månad. Coolt :D Vad mkt jag har att uträtta innan dess bara. Typ... Packa, säga upp min lägenhet, umgås mer än massor med Sara, adressändra (blir isf 5:e gången sen juli), jobba, åka till Halmstad eller få Mia m.fl. att komma hit osv. Massor saker. Ska nog sätta mig och skriva ner lite frågor till intervjun. Måste plugga spanska bara..
I alla fall. Åter till rubriken kanske. Jag och Sara var ute igår, fasen vad kul det var! Jag såg inte mycket av Sara, hon bara hånglade hela tiden. Slampa ;) Fast jag fick umgås med hennes bror med vänner, och dom förgyllde min kväll. Däremot blev mitt hångel helt fel. Precis när det började hetta till och jag tänkte: Nu så! , så blev vi störda. Tack så mycket. Och tillfället kom inte igen, för sen gick vi och åt. Eller ja, jag hade ju kunna erbjuda att dela Saras lillebrors säng med mig, men det vågade jag inte. Haha. Det stör mig! Att jag inte fick hångla alltså. I said damn..! "men han var stor arg och såg ut som en hungrig isbjörn" Hahahha... Dagens skämt.
Jag måste faktiskt ta tag i min spanska nu. Fast jag är ledig från jobbet imorrn! Gött. Har däremot lektion 815. Surt. Hejdå!
I alla fall. Åter till rubriken kanske. Jag och Sara var ute igår, fasen vad kul det var! Jag såg inte mycket av Sara, hon bara hånglade hela tiden. Slampa ;) Fast jag fick umgås med hennes bror med vänner, och dom förgyllde min kväll. Däremot blev mitt hångel helt fel. Precis när det började hetta till och jag tänkte: Nu så! , så blev vi störda. Tack så mycket. Och tillfället kom inte igen, för sen gick vi och åt. Eller ja, jag hade ju kunna erbjuda att dela Saras lillebrors säng med mig, men det vågade jag inte. Haha. Det stör mig! Att jag inte fick hångla alltså. I said damn..! "men han var stor arg och såg ut som en hungrig isbjörn" Hahahha... Dagens skämt.
Jag måste faktiskt ta tag i min spanska nu. Fast jag är ledig från jobbet imorrn! Gött. Har däremot lektion 815. Surt. Hejdå!
Pedofil?
Dom drar upp det där med Michael Jackson igen. Jag säger varken att han är skyldig eller oskyldig, men man borde se det från ett annat perspektiv. Skulle jag, en blond liten oskyldig tjej, bygga en nöjespark och låta barn komma dit, somna i samma säng som dom och säga att jag älskar barn så skulle folk tänka: Åh, vilken underbar och snäll människa som gör sånt för barn! Men så fort det är en kille i sammanhanget så blir han klassad som pedofil. Lustigt?
Jag älskar barn, jag skulle inte klara mig utan dom. Jag är mer än gärna barnvakt och tycker om när dom kryper upp i knäet och ska pussas o kramas, när dom vill busa osv. Jag tycker det är mysigt att läsa sagor när man nattar dom och visst, det händer att jag somnar bredvid dom. Klassas jag som pedofil? Knappast. Jag klassas som den perfekta barnvakten, av de flesta åtminstone.
Överallt när jag kollat au-pair jobb så står det ofta: Helst tjej. Varför? Det finns killar som är jätteduktiga med barn! Och det står på förmedlingar att killar inte är lätta att placera ut heller. Herregud, alla killar är väl för fan inte pedofiler!
Jag blir trött.
Jag älskar barn, jag skulle inte klara mig utan dom. Jag är mer än gärna barnvakt och tycker om när dom kryper upp i knäet och ska pussas o kramas, när dom vill busa osv. Jag tycker det är mysigt att läsa sagor när man nattar dom och visst, det händer att jag somnar bredvid dom. Klassas jag som pedofil? Knappast. Jag klassas som den perfekta barnvakten, av de flesta åtminstone.
Överallt när jag kollat au-pair jobb så står det ofta: Helst tjej. Varför? Det finns killar som är jätteduktiga med barn! Och det står på förmedlingar att killar inte är lätta att placera ut heller. Herregud, alla killar är väl för fan inte pedofiler!
Jag blir trött.
Tack och lov för Åsa.
Åsa är en sån där bra människa att ha vid sin sida. Kan bero på att hon är vuxen, och inte min förälder. "Är det något jag ångrar att jag aldrig gjorde så är det att inte åka utomlands och plugga eller va au-pair. Jag tyckte inte det fanns tid, men när man är 40 inser man att man hade ju all tid i världen. Du måste ta chanserna när dom kommer." Jag vet att ni andra är glada för min skull också, även om ni inte visar det särskillt bra. Åter igen, det är för min skull jag gör det, knappast för att jävlas med er här hemma. Hade jag inte åkt nu hade jag garanterat gjort det nån annan gång, men det är ju nu tillfället är som bäst. Inget fast jobb, ingen påbörjad utbildning, ingen pojkvän, ingen lägenhet. Jag har en bästa vän, det känns tungt att behöva säga hejdå till henne, men 1 år är en droppe i havet. ½ år i Halmstad var ju inget, eller hur?
På nåt sätt känns det här mycket bättre än Halmstad, vet inte riktigt varför. Återkommer om det! Måste åka o jobba nu.
Så. Har jobbat klart, varit barnvakt klart och sitter nu här och borde förkovra mig i alla sveriges lagar. Orkar inte, är så himla trött idag så jag vet inte vad faktiskt. Men för att återkomma till det föregående. Jag vet fortfarande inte varför det här känns bättre än Halmstad, men det gör det.
När jag bestämde mig för att flytta hem i vintras så hade jag precis besämt mig för att inte göra klart min praktik och göra gesällprovet, bara det var jättejobbigt och jag mådde skit över det. Dessutom var jag så less på arbetskamraterna, och självklart hade jag en del hemlängtan, men det hade jag överlevt. Det var helt enkelt mycket som hände just då.
Jag vet om att jag kommer få hemlängtan borta i England också, men jag kommer att bo i en familj och vara omgiven av människor hela tiden. Jag kommer bli en i familjen! Jag kommer lära känna nya människor dessutom. Låt mig bara göra det här, okej?
På nåt sätt känns det här mycket bättre än Halmstad, vet inte riktigt varför. Återkommer om det! Måste åka o jobba nu.
Så. Har jobbat klart, varit barnvakt klart och sitter nu här och borde förkovra mig i alla sveriges lagar. Orkar inte, är så himla trött idag så jag vet inte vad faktiskt. Men för att återkomma till det föregående. Jag vet fortfarande inte varför det här känns bättre än Halmstad, men det gör det.
När jag bestämde mig för att flytta hem i vintras så hade jag precis besämt mig för att inte göra klart min praktik och göra gesällprovet, bara det var jättejobbigt och jag mådde skit över det. Dessutom var jag så less på arbetskamraterna, och självklart hade jag en del hemlängtan, men det hade jag överlevt. Det var helt enkelt mycket som hände just då.
Jag vet om att jag kommer få hemlängtan borta i England också, men jag kommer att bo i en familj och vara omgiven av människor hela tiden. Jag kommer bli en i familjen! Jag kommer lära känna nya människor dessutom. Låt mig bara göra det här, okej?
"Hon är en jävla fitta"
När jag gick i högstadiet kunde hora och bög förekomma som svordomar, men det var inte jättevanligt. Det var 4 år sen jag gick ut 9an! Jag vet inte hur många gånger jag hört orden fitta, knulla, runka, kuk, suga av osv idag. Var får alla barn det ifrån?! Och så har dom mage att fråga: Hur många har du haft sex med? Jag skulle hellre ha dött än frågat en lärare att säga nånting av det ovannämnda. Var har respekten för andra människor tagit vägen? Jag vill att dom snälla eleverna ska komma tillbaka och muntra upp mig lite. Dom kallar sina flickvänner för fittor. Jag har lust att nita dom, men jag blir så till mig att jag inte vet vad jag ska göra.
Vad ska hända med dagens ungdomar?
Vad ska hända med dagens ungdomar?
Utnyttjad.
Inte sexuellt. Än i alla fall. Jag har visserligen fått betalt i mycket. Massage, gentjänster, drinkar. Natura har kommit upp som förslag men jag har hittills avböjt. Tyvärr är det inte 10-poängarna som har kommit med förslaget, annars vore det ju funderbart. Haha. När man är frisör så märker man att OJ vad mycket vänner man har som man inte visste om. Den värsta replik jag vet om när man möter nån på fest/krogen är: "Frisör? Då kan ju du klippa mig gratis!" Sen när började folk jobba gratis? Om du vore snickare och jag skulle säga: Wow, snickare, kan du bygga en byrå åt mig gratis då? Tack! Skulle inte tro att du blir glad. När vänner man hade på mellanstadiet hör av sig helt plötsligt och säger: Hej! Det var längesen! Hur är läget? Har du lust att klippa mig nån dag? Klart jag inte har lust, man känner sig utnyttjad, men jag behöver ju pengarna. Det är inte så att jag tycker det är en börda att klippa folks hår (Petter, om du läser detta, jag gillar faktiskt att klippa dig, jag mest dummar mig när jag påstår att du utnyttjar mig), men kompisars föräldrars vänners sambos är inte högsta prioritet.
Läkare måste ju vara bland det värsta som finns. Jag vet hur folk ber om råd om sina hår jämt, om man är läkare kan man ju inte göra annat än höra folk fråga vad det kan vara för fel på dom.
Rättare sagt. Skulle ni någonsin träffa mig ute på krogen så var beredda på en smäll om ni frågar om jag kan klippa er gratis.
Läkare måste ju vara bland det värsta som finns. Jag vet hur folk ber om råd om sina hår jämt, om man är läkare kan man ju inte göra annat än höra folk fråga vad det kan vara för fel på dom.
Rättare sagt. Skulle ni någonsin träffa mig ute på krogen så var beredda på en smäll om ni frågar om jag kan klippa er gratis.
The greatest love och min sjuka hjärna.
För första gången någonsin ska jag berätta hela våran historia. Den 30:e januari 2004 är den dagen mitt liv förändrades. En kompis ville ha med mig till ett gymnasiedisco som jag inte alls hade lust till, men när vi kom in där fick hon syn på nån snygging, och vi gick och pratade med hans kompisar, och där var Han. Hela det gänget hade svart tejp runt lillfingret för att de skulle kännas igen för att ha varit på samma förfest, så jag och min kompis fick oxå en bit för att vi skulle höra ihop. (Jag har fortfarande kvar den tejpbiten, på min anlslagstavla.) Det tog inte lång tid innan vi fattade tycke för varandra och sen ägnade vi hela kvällen åt varann. När min buss gick så följde han mig hela vägen, i snöstorm, i t-shirt. Min mamma hävdar fortfarande att det är bevis på kärlek, haha. Jag var för feg för att be om hans nummer, så min kompis fick göra det åt mig när han gick tillbaka. Dagen efter letade jag upp honom på lunarstorm (jag lovar, jag skulle kunna bli detektiv) och vi hade kontakt på internetet en hel del, men vi tordes inte mer än hälsa på varandra i skolan.
Tror ni jag var kär? Om jag var. Jag höll koll på när han hade rast så jag var inne i stora skolbyggnaden då. Kom han in i matsalen när jag satt där såg jag till att gå och hämta vatten, knäckemackor eller sallad, bara för att få komma nära honom. När vi träffades ute på stan på rumliga lördagsnätter hamnade vi alltid i varandras armar, men fortfarande ville han inte ha något förhållande, han påstod att han inte hade några känslor för mig.
Ni ska veta att Han är en av de mest instängda människor jag kännt någonsin. Han pratade aldrig känslor eller så vidare, och om han någonsin gjorde det fick jag en chock. Han påstår att jag känner honom bäst av alla, och fortfarande efter mer än 2 år, känns det som att jag inte känner honom ordentligt.
I mer än ett år höll våran relation på sådär, men jag bestämde mig för att glömma honom, nån gång på våren 2005. Man kan ju inte gå och va olyckligt kär hur länge som helst, eller hur? Det var inte lätt, men det gick. Jag kom över honom. Trodde jag. Tills studentveckan, när han sa att han var kär i mig. Älskling, kunde du haft sämre tajming? Jag skulle flytta till Halmstad 3 juli nämligen. Det var 1 månad kvar! Tankarna for runt i huvudet som studsbollar, kände jag samma sak, hade jag inbillat mig att jag kommit över honom? Jag riktade in mig på alternativ 2. "Jag insåg att jag inte ville förlora dig." Den tiden var helt underbar, så mycket kärlek. Och han ändrade sig något enormt! Han blev som en bok. Ville man veta något så var det bara att bläddra. Det skrämde mig visserligen, att jag kunde ha så stort inflytande på någon. Men sen fick jag panik. Som vanligt, visserligen. Det kom över en dag, jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag avslutade allt. Jag kommer inte ens ihåg anledningen jag gav honom, den var troligtvis kass. För helt ärligt, jag visste inte varför. Jag hade de flesta alternativ framme, och den vettigaste verkade va att jag faktiskt hade kommit över honom. Bullshit. Hur kan man komma över någon som man faktiskt älskade? Jag fick en bukett rosor med kortet "Jag älskar dig så otroligt mycket! Vi hör ju ihop. Jag älskar dig..." Jag grät i flera timmar och bara tänkte på vilken vidrig människa jag var, hur kunde man göra så mot någon som betydde så mycket?
Jag var nog livrädd. Han undrade om jag skulle kunna ändra mig, och jag visste inte sa jag. Jag visste verkligen inte. Dagen innan jag flyttade grät jag lika mycket som jag gjorde när mormor dog, för att jag skulle åka ifrån honom, och för att jag hade sårat honom så innerligt. Han sa att han skulle vänta på mig, han gjorde nog rätt att inte göra det. Det blev inte 2 månader, det blev inte 3 månader, det blev 6. Det är lång tid att hålla kärlek brinnande utan att veta om man får gensvar, även om jag inte gav upp under mer än 1 år.
Idag är vi vänner. Han är en av mina bästa vänner. Han är en av dom som jag värderar högst och jag älskar honom fortfarande av hela mitt hjärta. Men jag förstår fortfarande inte riktigt vad som gick snett och jag kommer alltid att skylla allt på mig. Jag ångrar mig, nåt grymt. Ångrar mig för att jag inte gav det en chans, för den kommer inte igen. Man ska vara optimist, men jag är även realist. Vi kommer inte att gifta oss, även om vi sagt det sen lång tid tillbaka. Vi kommer inte att bo i USA och ha en son som heter Linus, i alla fall inte ihop.
Det bästa med Honom är att eftersom han sällan säger kärleksfulla saker så vet man att när han säger dom, då menar han dom verkligen. Jag fick nog idén att skriva allt det här efter igår, när jag var lite nere och han sa "Jag älskar dig precis som du är ju." Han gör mig lycklig, och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.
Jag hoppas att alla någon gång får uppleva en människa som Honom. Världen vore en bättre plats om det fanns fler som han. Vad det känns bra att ha fått det här ur sig.
Människor, katter, hundar. Ni som läser detta. Våga chansa! Annars blir ni som jag. Sittandes själva hemma en fredagkväll och tänker på hur ni kunde ha haft det.
Tror ni jag var kär? Om jag var. Jag höll koll på när han hade rast så jag var inne i stora skolbyggnaden då. Kom han in i matsalen när jag satt där såg jag till att gå och hämta vatten, knäckemackor eller sallad, bara för att få komma nära honom. När vi träffades ute på stan på rumliga lördagsnätter hamnade vi alltid i varandras armar, men fortfarande ville han inte ha något förhållande, han påstod att han inte hade några känslor för mig.
Ni ska veta att Han är en av de mest instängda människor jag kännt någonsin. Han pratade aldrig känslor eller så vidare, och om han någonsin gjorde det fick jag en chock. Han påstår att jag känner honom bäst av alla, och fortfarande efter mer än 2 år, känns det som att jag inte känner honom ordentligt.
I mer än ett år höll våran relation på sådär, men jag bestämde mig för att glömma honom, nån gång på våren 2005. Man kan ju inte gå och va olyckligt kär hur länge som helst, eller hur? Det var inte lätt, men det gick. Jag kom över honom. Trodde jag. Tills studentveckan, när han sa att han var kär i mig. Älskling, kunde du haft sämre tajming? Jag skulle flytta till Halmstad 3 juli nämligen. Det var 1 månad kvar! Tankarna for runt i huvudet som studsbollar, kände jag samma sak, hade jag inbillat mig att jag kommit över honom? Jag riktade in mig på alternativ 2. "Jag insåg att jag inte ville förlora dig." Den tiden var helt underbar, så mycket kärlek. Och han ändrade sig något enormt! Han blev som en bok. Ville man veta något så var det bara att bläddra. Det skrämde mig visserligen, att jag kunde ha så stort inflytande på någon. Men sen fick jag panik. Som vanligt, visserligen. Det kom över en dag, jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag avslutade allt. Jag kommer inte ens ihåg anledningen jag gav honom, den var troligtvis kass. För helt ärligt, jag visste inte varför. Jag hade de flesta alternativ framme, och den vettigaste verkade va att jag faktiskt hade kommit över honom. Bullshit. Hur kan man komma över någon som man faktiskt älskade? Jag fick en bukett rosor med kortet "Jag älskar dig så otroligt mycket! Vi hör ju ihop. Jag älskar dig..." Jag grät i flera timmar och bara tänkte på vilken vidrig människa jag var, hur kunde man göra så mot någon som betydde så mycket?
Jag var nog livrädd. Han undrade om jag skulle kunna ändra mig, och jag visste inte sa jag. Jag visste verkligen inte. Dagen innan jag flyttade grät jag lika mycket som jag gjorde när mormor dog, för att jag skulle åka ifrån honom, och för att jag hade sårat honom så innerligt. Han sa att han skulle vänta på mig, han gjorde nog rätt att inte göra det. Det blev inte 2 månader, det blev inte 3 månader, det blev 6. Det är lång tid att hålla kärlek brinnande utan att veta om man får gensvar, även om jag inte gav upp under mer än 1 år.
Idag är vi vänner. Han är en av mina bästa vänner. Han är en av dom som jag värderar högst och jag älskar honom fortfarande av hela mitt hjärta. Men jag förstår fortfarande inte riktigt vad som gick snett och jag kommer alltid att skylla allt på mig. Jag ångrar mig, nåt grymt. Ångrar mig för att jag inte gav det en chans, för den kommer inte igen. Man ska vara optimist, men jag är även realist. Vi kommer inte att gifta oss, även om vi sagt det sen lång tid tillbaka. Vi kommer inte att bo i USA och ha en son som heter Linus, i alla fall inte ihop.
Det bästa med Honom är att eftersom han sällan säger kärleksfulla saker så vet man att när han säger dom, då menar han dom verkligen. Jag fick nog idén att skriva allt det här efter igår, när jag var lite nere och han sa "Jag älskar dig precis som du är ju." Han gör mig lycklig, och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.
Jag hoppas att alla någon gång får uppleva en människa som Honom. Världen vore en bättre plats om det fanns fler som han. Vad det känns bra att ha fått det här ur sig.
Människor, katter, hundar. Ni som läser detta. Våga chansa! Annars blir ni som jag. Sittandes själva hemma en fredagkväll och tänker på hur ni kunde ha haft det.
My precious.
Idag fyller den bästa människan på jorden år. 21 år. Du börjar bli gammal snärtan. Haha. Hon är i alla fall det bästa jag har. Säkert någonsin kommer att ha. Vi är bäst på att skaka rumpa, gå på konserter, dricka öl, spana på killar, diskutera OC m.m. Livet utan henne vore skittrist. Jag är så glad över att jag har henne att dela alla minnen med, alla upplevelser, alla resor och hela livet. Det mest värdefulla jag har (visst, familjen är väl självklar oxå).
Världen vore inte sig lik utan dig Sara. Grattis på födelsedagen.
Världen vore inte sig lik utan dig Sara. Grattis på födelsedagen.
Var skedde förändringen?
När jag gick i grundskolan var elevassistent något ovanligt, det var de med synliga handikapp som hade det. Det är bara 4 år sen jag gick ut 9:an, då var det typ 3 st i 7an som hade assistent, det var då det började förändras. Nu är det ju en i varje klass nästan. How did it happen? Och när?! Uppfostrar inte föräldrarna barnen ordentligt, så de måste ha assistenter som håller reda på dom? Det är illa ju. Eller nåt. Jag är mest nyfiken på varför det blivit som det blivit. Nån som har något bra svar?