Sterling i konkurs
Igar morse klockan 6 skickade min mamma ett sms o sa att Sterling gatt i konkurs, som vi bokat biljetter med for att aka till Sverige vid jul!!!! Lite smatt upprord kan man saga. Men men, bokade nya biljetter med Ryan Air igar, sa lat hoppas att dom inte gar i konkurs.
Gick "live" pa jobbet igar, salde 1 forsakring. Woho.... Sa javla trakigt att sitta i gora ingenting. Fick ett telefonsamtal om ett jobb i Chessington som en svensk talande Credit controller co-ordinator, betalar £22-24,000. Bra skit! Lite langt borta, men det skulle va bra pengar iaf. Vantar pa att se om jag fick en intervju. Hall tummarna!
Gick "live" pa jobbet igar, salde 1 forsakring. Woho.... Sa javla trakigt att sitta i gora ingenting. Fick ett telefonsamtal om ett jobb i Chessington som en svensk talande Credit controller co-ordinator, betalar £22-24,000. Bra skit! Lite langt borta, men det skulle va bra pengar iaf. Vantar pa att se om jag fick en intervju. Hall tummarna!
Booze cruise
Akte till Frankrike igar over dagen, handlade massor av vin och ol. Gott!! Haller nu pa att laga klyftpotatis med flaskkotletter, nam nam...
Pa jobbet har vi fortfarande inte "launched", det ar nu 1 manad sen det var tankt. Stabilt!! Aja. Ha det.
Pa jobbet har vi fortfarande inte "launched", det ar nu 1 manad sen det var tankt. Stabilt!! Aja. Ha det.
Beslut
Jamie beslot sig for att inte ta jobbet, for att han inte vill vara borta sa mycket. Han skickade ett sms igar morse nar jag var pa vag i jobbet, jag borjade till och med grata lite gladjetarar. Jag kanner mig inte skyldig, aven fast jag vet att jag hade en stor del i beslutet sa var det till slut hans egna val.
Tack och lov!!
Tack och lov!!
Vad ska man gora?
Jag visste att jag har varit bortskamd med att Jamie och jag aldrig brakar eller har nagra problem, jag visste att det skulle komma en dag. Eller ja, vi har inte borjat braka eller nat, men jag vet inte vad jag ska gora.
Han har blivit erbjuden en jobb som innebar jattemycket resande (nar jag sager mycket menar jag 3/4 av aret), men med valdigt mycket betalt, och nagot som han verkligen vill gora. Jattekul tanker ni sakert, och visst borde jag vara glad for honom, men jag ar for sjalvisk for det.
Nar han aker ivag sa kanner jag mig jatte ensam och upprord. Jag bor har pa grund av honom och jag har inte tonvis med vanner, sa man blir latt ensam. I alla fall, snall som jag ar sa har jag sagt att han borde ta jobbet om det verkligen ar det han vill, och han sager att han vill inte gora nagot som gor mig olycklig etc, vilket ar jattesnallt, men da kanner jag mig sa skyldig istallet, for om han inte hade mig sa hade det inte varit nagot problem, eller hur?
Sa nar vi har pratat om det sa har han sagt att det lutar definitivt at att inte ta jobbet, men han maste ju fortfarande fundera pa det eftersom han fortfarande pratar om det?! Jag ville aldrig bli en "behovande" flickvan, men om jag bara skulle traffa honom var 3e vecka sa vet jag inte vad jag skulle gora riktigt, och jag ar sa radd for att det kanske inte skulle funka mellan oss, for vad folk an sager sa ar inte karlek det enda som behovs i ett forhallande.
Jag kraver inte att han ska vara har hela tiden, jag forstar att han kommer att resa ivag da och da vilket jobb han an har, men det ar skillnad pa en vecka har och dar och 3 veckor borta och vara hemma igen. Skulle ni palla det? Jag kanner mig sa sjalvisk som vill att han bara ska saga att han inte vill ha jobbet och han vill vara har med mig istallet, men jag maste fa tanka lite pa mig sjalv oxa, eller vad tycker ni?
Arligt talat, jag vet inte vad.... I alla fall, det har ar nagot som jag borde beratta for honom, inte for er. Ska kanske forsoka det.
Han har blivit erbjuden en jobb som innebar jattemycket resande (nar jag sager mycket menar jag 3/4 av aret), men med valdigt mycket betalt, och nagot som han verkligen vill gora. Jattekul tanker ni sakert, och visst borde jag vara glad for honom, men jag ar for sjalvisk for det.
Nar han aker ivag sa kanner jag mig jatte ensam och upprord. Jag bor har pa grund av honom och jag har inte tonvis med vanner, sa man blir latt ensam. I alla fall, snall som jag ar sa har jag sagt att han borde ta jobbet om det verkligen ar det han vill, och han sager att han vill inte gora nagot som gor mig olycklig etc, vilket ar jattesnallt, men da kanner jag mig sa skyldig istallet, for om han inte hade mig sa hade det inte varit nagot problem, eller hur?
Sa nar vi har pratat om det sa har han sagt att det lutar definitivt at att inte ta jobbet, men han maste ju fortfarande fundera pa det eftersom han fortfarande pratar om det?! Jag ville aldrig bli en "behovande" flickvan, men om jag bara skulle traffa honom var 3e vecka sa vet jag inte vad jag skulle gora riktigt, och jag ar sa radd for att det kanske inte skulle funka mellan oss, for vad folk an sager sa ar inte karlek det enda som behovs i ett forhallande.
Jag kraver inte att han ska vara har hela tiden, jag forstar att han kommer att resa ivag da och da vilket jobb han an har, men det ar skillnad pa en vecka har och dar och 3 veckor borta och vara hemma igen. Skulle ni palla det? Jag kanner mig sa sjalvisk som vill att han bara ska saga att han inte vill ha jobbet och han vill vara har med mig istallet, men jag maste fa tanka lite pa mig sjalv oxa, eller vad tycker ni?
Arligt talat, jag vet inte vad.... I alla fall, det har ar nagot som jag borde beratta for honom, inte for er. Ska kanske forsoka det.